svärmodern - Moa Herngren

Svärmodern av Moa Herngren läste jag i helgen och jag tyckte så mycket om den att jag hade svårt att formulera mig. Det är så mycket igenkänning i relationerna och jag både fnissade och grät emellanåt. Ofta, ofta så tänkte jag "gör det inte" "säg det inte" och så blev jag så frustrerad när kommunikationskonsulten Åsa, typ 55, ville vara en del av sonen Andreas och barnbarnet Sams liv.

Romanen börjar med att Åsa står utanför Sams förskola och kikar efter Sam, hon vill få en glimt av sitt barnbarn och man förstår att hon inte längre har kontakt med honom. Åsa har varit ensamstående mamma till Andreas och när han träffar en tjej så blir relationerna mellan Andreas och mamman förändrade. När det lilla barnbarnet föds blir de allt mer ansträngda och Andreas bestämmer sig för att försöka ta reda på hur han kan må bättre och själv bli en bättre pappa än den som han inte känt. Han letar efter sin pappa och han känner att det är dags att reda ut sina relationer och känslor. Josefin, flickvännen, trycker också på och Andreas får svårt att hantera allt. Det finns inte plats för mamma Åsa, och Åsa fattar ingenting. Hon vill ju bara hjälpa och vara till hands. Det slutar med kollaps, och berättelsen om vägen dit är så välskriven och spännande att jag fullkomligt slukade.

Herngren är så skicklig på att beskriva samtiden och hon skapar scener med små medel som blir så klockrena. Jag läser att hon är manusförfattare till Bonusfamiljen och nu måste jag faktiskt se den, det ska bli ett sommarprojekt. I sommar ska dessutom mitt enda barn få sitt första barn och hjälp, tänk om jag blir en Åsa. Det får bara inte hända!