punkens dag idag - England´s Dreaming av Jon Savage

repris från lördag 8 augusti 2015

England´s Dreaming (Jon Savage)

Ett tag in i läsningen av England´s Dreaming - Sex Pistols and Punk Rock tänkte jag att man kunde rekommendera även den som var helt ointresserad av punk att läsa den, men det kanske vid närmare eftertanke bara är delvis sant. Så småningom blir det trots allt ganska mycket musik, även om det hela tiden är kultur och samhälle i ett större perspektiv som avhandlas. I del ett är det inte gruppen Sex Pistols som är i centrum utan dess självutnämnde skapare, Malcolm McLaren, tillsammans med dennes partner, Vivianne Westwood. Savage målar omsorgsfullt en bild av ett efterkrigs-England hopplöst i bakvattnet. Ur konstskolevärlden kliver en McLaren som hatar den självgoda posthippie-kulturen och vill återskapa energin i den tidiga rocken. Mer exakt så är han och Westwood intresserade av kläder snarare än musik och det är inte förrän Steve Jones, Paul Cook och Glen Matlock, med stulna instrument och vaga ambitioner befinner sig på parets tröskel, den legendariska butiken Sex på King´s Road som han halvhjärtat tar sig an dem. I samma veva åker han två vändor till New York där han engagerar sig i New York Dolls och sedan "upptäcker" den tidiga och brokiga punkscenen på CBGB. Vi är nu framme vid 1976 och John Lydon gör entré i del två.

Sex Pistols har fått sitt namn och har klätts i kläder från Sex, men saknar en sångare. Lydon, senare Rotten, hänger med sina kompisar i butiken och får jobbet av McLaren, trots att resten av bandet ogillar honom. Mycket av Sex Pistols historieskrivning handlar om hatkärleken mellan Lydon och McLaren, som så småningom slutar i bittra rättegångsuppgörelser. Under 1976 blossar dock den första engelska punkscenen upp som en gatukultur av udda och unga, till viss del orkestrerad och klädd av McLaren/Westwood. Ungarna klipper håret och har smala byxor och de klassiska punkattributen - sönderrivna t-shirts, provocerande symboler som hakkors och slogans om hat och hopplöshet etableras. Under en okarakteristiskt lång och varm sommar får först musikpress och sedan tabloiderna upp ögonen för fenomenet. När Sex Pistols i en klassisk teveintervju provoceras av en berusad programledare, Bill Grundy, till att säga fula ord på bästa sändningstid är gruppens rykte som samhällsfiender definitivt och de kommer sedan aldrig att göra en större spelning på brittisk mark innan de upplöses. Ta er tid några minuter och begrunda hur detta kunde få dem hatade av en hel nation (Grundy blev för övrigt avstängd i två veckor).

Sex Pistols är nu rikskända och jagade av pressen som förstorar upp varje småsak till en ny skandal, men också av folk på gatan. Lydon och Cook blir bägge på kort tid misshandlade och knivskurna. Parallellt med bråken får man och blir av med skivkontrakt. Man har fortfarande bara gett ut en singel när Matlock sparkas och ersätts av Lydons kompis John Beverly, eller Sid Vicious. Del tre som skall avsluta tragedin är Sids år, 1977. Som ett av gruppens största fans får han omgående svårt med sin nya roll. Han träffar också amerikanska Nancy Spungen som introducerar heroin i den tidigare amfetaminpräglade miljön. Det finns mycket skrivet och filmat om Sid och Nancy, men för att sammanfatta så dör först Nancy i en halvt utförd självmordspakt eller ett dråp och några veckor senare Sid i en överdos. Innan dess har gruppen upplösts efter en kaotisk och deprimerande USA-turné. McLaren håller tillsammans med Jones och Cook liv i gruppnamnet ytterligare en tid, vilket bland annat resulterar i filmen The Great Rock´n´Roll Swindle och de tidigare nämnda rättsprocesserna med Lydon.

Jag märker att jag skrivit en väldigt lång sammanfattning av "storyn" så jag får avsluta kort med att återigen påpeka att boken innehåller väldigt mycket mer. Förutom en gedigen genomlysning av hela musikscenen som punken sprang ur och resulterade i så handlar den om England som nation, andra ungdomskulturer (bland annat National Front med motrörelsen Rock Against Racism; se där ett dagsaktuellt ämne), grogrunden för Thatcherismen och media. Det är förbannat bra journalistik helt enkelt, ett referensverk över den här tiden. Och, faktiskt, god litteratur, vilket bevisas av det avslutande citatet nedan. Läs, känn den totala hopplösheten och se och lyssna sedan på Sex Pistols svar på drottning Elisabeths "Silver Jubilee", ett tvådagars firande i en nation i fritt fall. Singeln God Save The Queen blev bannlyst på BBC och i många av de större skivaffärerna. Det var en annan tid eller hur (det fanns om inte annat större skivaffärer...)?

Nowhere was England´s 'poverty of desire' more obvious than in youth culture. Any trip outside London´s elite havens revealed shoddy styles which were the bottom level of hippie and Glam. Lanked, bedraggled hair topped baggies (cheap, maroon or deep brown trowsers that began with pleats and a high waist and spread out from there). The whole effect was of adults crammed into children´s clothes or adolescents forced, through poverty or habit, to wear clothes which they had long outworn.

/Gästbloggare M