sultanbrudens skugga

Sultanbrudens skugga var mitt första möte med den algeriska författarinnan Assia Djebar. Det blir säkert inte det sista för jag blev helt uppslukad av hennes sätt att berätta om två kvinnors liv i Algeriet. Här är det historier som vävs om varandra och trots att kvinnorna inte egentligen känner varandra påverkas de av varandras handlingar. Jag möter Isma, en välutbildad kvinna som gift sig av kärlek, och Hajila, från fattiga förhållanden som accepterat ett arrangerat äktenskap. Det som spetsar till alltsammans är att mannen de gift sig med är samme man och Ismas två barn uppfostras nu av mannens nya fru Hajila. För mig är det spännande att följa Hajilas utveckling från att vara osjälvständig, och mer eller mindre inspärrad i sin nye mans hem, till en allt mer självsäker ung kvinna som vågar ge sig ut på egen hand i staden och så smått börjar att våga ställa krav på mannen i sitt kärlekslösa äktenskap. Hon vill inte vara hushållerska utan fru, samtidigt har hennes äktenskap stor betydelse för hela hennes släkt och hon får inte vanära släkten eller misshaga mannen - hans pengar försörjer hennes familj. Assia Djebar har skrivit en poetisk och sagolik roman som ställer frågor kring vad frihet för kvinnor innebär. Handlar det om mannens, eller religionens förtryck eller finns där inbyggt i kultur och tradition att kvinnor fostrar kvinnor till lydiga varelser? I romanen är det främst kvinnorna som upprätthåller kulturell koll - hur kan kvinnor som Isma förändra det? Hon skaffar sig frihet genom att ordna en ny fru som förväntas foga sig men kan hon känna sig fri när hon vet att Hajila har tagit hennes plats? Hon är Sultanbruden i sin vita slöjas skugga.