måndag 31 januari 2011

the russian dreambook of colour and flight

En bok med ett omslag som glittrar av silver mot en blå himmel och dessutom en underlig titel som innehåller 34 bokstäver. Kan ej motstås där den står i pockethyllan... The Russian Dreambook of Colour & Flight av Gina Ochsner är en spännande och smått absurd läsning. Vi får följa med till ett djupfryst Sibirien där människorna lever i ett vaccum efter Sovietunionens fall, vi besöker ett museum med bara replikor, läser översättningar av nyheter som förskönas för att inte skrämma läsarna och dessutom finns där ett lik att ta hand om. Plötsligt en dag ska det komma amerikaner på besök...
Gina Ochsners roman är en sanslös blandning av galghumor, samhällskritik och möten med ovanliga människor. För mig var läsningen spännande eftersom jag så sällan läser romaner som beskriver den asiatiska delen av Ryssland, maten och miljöerna var mycket främmande. The Russian Dreambook of Colour & Flight är författarens debutroman efter att tidigare ha gett ut en novellsamling och det kan märkas, alla berättelserna är fantastiska skrönor men de kunde varit delar i en novellsamling. Nu hålls de samman av att personerna bor i samma hus och den brokiga skaran kan tyckas osannolik. Jag möter i min läsning en samling människor som lever i ett kallt klimat där det enda sättet att värma sig är med berättelser och drömmen om att en dag komma därifrån är ständigt närvarande. Komiskt, satir och fantasterier, men mest av allt tragiskt.

Smygstartar härmed Lyrans jordenruntresa 3.0 som under februari har fokus på Östeuropa. Boken är inte på läslistan men passade liksom in.

sötgrisX2

Vad kan pigga upp bättre på en måndagseftersmiddag än två sötgrisar?
januari 2010

pricken

Veckans ord är UNIK - i samband med bokstavsarbete med U så passar ordet mycket bra. Flera veckor i rad har arbetet kring allas lika värde intensifierats - nu spurtar vi på slutsträckan upp emot firandet av alla hjärtans dag. Pricken och kramkrokodilen får symbolisera att alla har en plats, det gäller bara att hitta den, känna sitt eget värde och att bli respekterad av de andra som finns runt omkring. Det kan låta enkelt men är inte det enklaste, i mitt arbete med barn så känner jag förtröstan över att i de flesta barns värld är alla lika. I barnens värld finns det oftast plats för alla och utanpå spelar mindre roll. Det är inuti som räknas. Punkt.

söndag 30 januari 2011

filmfestival i sta'n

Bjuder på en LO från Cannes, det är så nära det glammiga filmstjärnelivet som en vanlig dödlig kommer.

Klassiker i blindo: Tender is the Night (F. Scott Fitzgerald)

Under rubriken "Klassiker i blindo" gör bloggen det omöjliga, nämligen tar sig an böcker om vilket allt redan är skrivet, av generationer av litteraturdoktorander dessutom. Här görs dock en dygd av vår dåliga allmänbildning och läsningen sker i blindo, dvs utan googlande och läsande av eventuella förord. Istället tar vi i efterhand och kollar Wikipedia för att se om vi fattat rätt.Läsupplevelse:
Det börjar i Schweiz dit psykoanalytikern Dick Dyver återvänder efter första världskriget för att omedelbart bli kär i den unga patienten Nicole på väg att återhämta sig från schizofreni. Nicoles mycket välbärgade familj har bestämt sig för att det mest praktiska är att köpa henne en läkare som äkta make och kärleken gör att det blir Dick, trots att man egentligen tänkt sig någon av bättre familj. Några år senare vid rivieran återstiftar vi bekantskapen med paret, nu gifta med två barn. Dick är det sociala navet för ett mindre sällskap amerikaner som tillbringar den ännu inte etablerade sommarsäsongen på rivieran. Gradvis förstår vi att Nicole inte är helt frisk, att livsstilen de lever kommer från hennes familjs pengar trots att Dick lovat sig själv att det inte skulle ske och att hans yrkeskarriär går på sparlåga.

Den unga skådespelerskan Rosemary tas upp i bekantskapskretsen och kärlek uppstår mellan henne och Dick. Det symbiotiska förhållandet mellan Dick och Nicole är dock ohotat tills några år senare när den senares sjukdom accelererat och Dick är alltmer frustrerad. Efter ett misslyckat försök att driva en psykiatrisk klinik faller Dick in i alkoholberoende och Nicole är den som bryter upp ur äktenskapet för en annan man. Dick flyttar tillbaka till USA och återgår till att leva under enklare omständigheter, medan Nicole med en styrka självklar för hennes samhällsklass fortsätter sitt liv.

Vet inte riktigt vad jag trodde om F. Scott Fitzgerald mer än att jag förstått att han är en amerikansk nationalklenod. Den här boken har i alla fall ett fantastiskt elegant språk helt i samklang med den överklassmiljö som skildras (lika elegant för övrigt). Den innehåller också ett väldigt effektivt berättargrepp - perspektivet flyttas i takt med att berättelsen utvecklas så att man alltid befinner sig med en viss distans till det som för tillfället är i fokus. Man får följa upprinnelsen ur Dicks synvinkel för att sedan introduceras till familjens rikemansliv genom Rosemarys oförstörda ögon. Tillbaka till Dick när Nicoles sjukdom är i fokus och när sedan Dick tappar greppet är det via Nicole vi får följa händelserna.

Facit:
Wikipedia säger att det här är en självbiografisk roman som värkte fram och fick ett ljummet mottagande.

När det gäller formen så är det lite intressant att den version jag läste tydligen omarbetats och getts ut postumt. Dessutom publicerades romanen ursprungligen som en följetong i en tidning. De perspektivförskjutningar som tycktes så eleganta kan alltså komma ur följetongsformatet och på det sedan en rejäl omarbetning - är det redaktörerna eller Fitzgerald som skall ha äran?

http://en.wikipedia.org/wiki/Tender_Is_the_Night

gästbloggare M

välkommen, välkommen hit

Januaris sista dagar bjuder dagsmeja och termometern ligger på plus, snön smälter efter att ha legat sedan i mitten av november. När jag vänder mitt ansikte mot solen kan jag nästan inbilla mig att våren är kommen till oss med ljus och pånyttfödelse. Välkommen, välkommen hit.

lördag 29 januari 2011

ingen ornitolog precis

Alla som har ett fågelbord och en timma över kan under helgen fågelskåda lite sådär på amatörnivå. Tanken är att vi ska hjälpas åt att inventera fågelbeståndet. Liknande räkningar har gjorts i många år och Vinterfåglar inpå knuten är namnet på projektet. Tänkte mig att delta så jag åkte ut till landet där jag har en vanligtvis fågelrik trädgård. Men, utan utfodring på några veckor har de flygande kamraterna hittat mat på annan plats. Inte en fågel i sikte, fågelbok och anteckningsblock i onödan... Det var kanske tur att de håller sig undan för jag är ju ingen ornitolog precis. Bättre lycka imorgon bittida?

Edit: Två talgoxar och en blåmes. Fiasko är förnamnet!

tidningskrönika

Lördag är en tidningsläsardag för mig och just idag står det mycket intressant om både det ena och andra. Läget i Egypten är spännande att följa, handbollens vilodag i VM ägnas åt analys och förhoppningar inför bronsmatch och så är det förstås kultursidorna. Jag kan läsa om Jenny Diskis roman Till den skrivande kvinnas försvar som jag funderar på att läsa och så förstås SvDs lista över 10 trender för bokåret 2011. Boken kontra läsplatta, biografitrend, mer av världen i Sverige och boken som samlingsobjekt är några av de trender de ser dessutom nämns bokbloggarna i samma andetag som twitter och förväntas "bli bättre på att hitta varandra, klumpa ihop sig till nya kluster och därigenom skaffa sig inflytande...". Så bra - mer läsning åt alla! Fler arenor öppna - för alla. Gillar inte riktigt den något förfärade tonen, det finns plats för många som skriver om läsning - desto fler desto bättre. Läser sedan i GP att Easter Parade av Richard Yates kommer som pocket. Läs den alla! Om jag sedan skulle komma ut från tidningshögarna skulle jag kunna promenera förbi ConFusion på Världskulturmuseet och slinka in på en film på Filmfestivalen eller bara stanna och köpa en semla. Nu blir det ingen stadspromenad alls utan frisk havsluft istället. Med semla.

en kopp kafka

Godmorgon bloggen!
Om du inte har något att skriva om på din blogg kan du dra den där anekdoten om min klasskamrat i gymnasiet som en hel resa skämtade till det med att han vill ha "en kopp Kafka och ett glas Joyce". Tack för den M. Gårdagens småfniss stod annars spanarna för med Jessica Gedin i spetsen. Hon beskrev vältaligt hur apoteket inte längre är en plats för de sjuka utan för de friska. Alla är välkomna med i klubb "hjärta" där man kan få fina erbjudanden om produkter så att vi kan "Ge vår kropp lite extra omtanke" och det liknar allt mer en amerikansk drugstore. Vart tog receptkassan vägen? Gedin konstaterar att det hela blivit något kafkalikt med ett apotek som knappt längre har mediciner i sortimentet och panelen fyller på. Ja, lite snabbKafka sådär. Rentav NésKafka.
Lördagförmiddag, januarigrått, dags att gå och dricka en kopp Kafka och ett glas Joyce.

fredag 28 januari 2011

bokbloggsjerka

Annika ordnar en trevlig jerka där vi hoppar runt på varandras bloggar och besvarar en fråga kring litteratur. Idag är det frågan om svårtillgänglig litteratur och Annika undrar:

Vilken är den svåraste bok du läst? Vad gjorde den svår?

Den här frågan kräver en stunds tankemöda, jag har läst ett antal böcker som jag fått anstränga mig för att komma igenom och en del av dem har varit kurslitteratur som man bara måste plöja vilket inte gjort det lättare. Valet får nog ändå bli Ulysses av James Joyce, jag hade mycket svårt för språket, observationerna och partierna med inre monolog och läste aldrig klart. Tålamodet tröt och enligt Wikipedia lär James Joyce ha sagt att ”Jag har lagt in så många gåtor och pussel att det kommer att hålla professorer upptagna under århundraden, grälande över vad jag egentligen menat." Det blev lite för mycket konstruktion för mig. Odysseén av Homeros däremot, det är andra grejer det. : )

nu hejar vi på sverige!

18.15. Malmö Arena. Heja Sverige.

Hjärnan säger omöjligt men hjärtat säger annat. Jag hoppas på att det omöjliga blir möjligt, just ikväll 18.15 på Malmö Arena.

Edit: Zut alors!

torsdag 27 januari 2011

grattis julius


amerikapost



Lycka är när posten kommer med två försändelser från USA på samma dag. Gillar mina scrappaket från Cocoa Daisy och min tidning. Lyx, javisst men snart så är det dags för pyssel. Snart, mycket snart!


the help - niceville

Två svarta hembiträden och en vit ung kvinna med författardrömmar är huvudpersonerna i romanen som på svenska fått namnet Niceville. Den unga kvinnan Skeeter kommer tillbaks till sin hemstad efter avslutade universitetsstudier och ser plötsligt på livet i Jackson, Mississippi med nya ögon. Det är början av 60-talet och i södern har medborgarrättsrörelsen så smått börjat gro men ännu är samhället mycket segregerat. När Skeeter en dag, efter en bridgesammankomst, ombeds att skriva ett upprop som ska plädera för särskilda toaletter för svarta hembiträden bestämmer hon sig för att skildra de svartas förhållanden. De två kvinnorna Aibileen och Minny utsätter sig för stor fara genom att berätta sina historier som Skeeter placerar i den fiktiva staden Niceville. I romanen vävs deras historier samman med utvecklingen i samhället och Skeeters egen utveckling från bomullsplantageägaredotter till självständig modern kvinna. Del i utvecklingen är skrivandet och eget läsande, Skeeters läsning som innefattar både Dödssynden och Räddaren i Nöden och Aibileens dagliga nedskrivande av böner och läsning av böcker från de vitas bibliotek.
The Help är en helt underbar roman skriven av Kathryn Stockett som handlar om tre kvinnors vänskap, och kanske ligger en del av attraktionen i att den utspelar sig just i en brytningspunkt i den amerikanska historien? Precis som TV-serien Mad Men beskriver The Help hur värderingar och synsätt förändras och hur hotade människor kan känna sig av förändringar. I Mad Men är det kvinnornas strävan mot ett självständigt liv och deras intåg på arbetsplatserna och i The Help handlar det om lika rättigheter för svarta och vita, i ett samhälle där allt är möjligt, kriget är vunnet och presidenten är en ung snygg kille som ska erövra rymden och besegra kommunismen. Det lättaste i en tid av förändring är förstås att klamra sig fast vid det gamla, mina tankar går till vår egen tid, vårt eget land. Klamrar vi oss fast i och romantiserar den tid som flytt eller välkomnar vi det nya? En annan fråga, annat inlägg. Tillbaka till: Niceville - en sträckläsare!

onsdag 26 januari 2011

saken är gurka

Många timmar har fördrivits i sällskap med en kortlek, som barn älskade jag patienser och att spela med någon var ju alltid roligt. Med en egen liten familj har kortleken blivit en självklarhet, vi har kortlekar från de flesta platser vi besökt och casino, femhundra, poker, canasta och gurka är spelen som passerat revy. Konstigt nog blir det ofta så att ett spel blir en sommars sysselsättning, nästa sommar = nytt spel. På släktsammankomster blir det ändå oftast gurka. Det är en perfekt blandning av taktik och tur, snabba omgångar och lätt att lära igen, vissa behöver påminnas om reglerna ganska ofta... : )

bokgeografi - Kina

Dags att resa med Enligt O igen! Idag går turen till Kina - ett land som jag blev lite "nyintresserad" av under hösten som gick. Efter ett spännande besök på Östasiatiska museets utställning av delar av terrakottaarmen och en promenad genom de mer permanenta utställningarna gick tankarna igång kring Mittens Rike.
De böcker och författare som jag vill tipsa om är:
  • Vilda Svanar av Jung Chang, en bok som knappast behöver någon närmare presentation. Många, många läsare har hittat till den numer närmast klassiska romanen om tre generationer kvinnor och Kinas historia. Bra! Chang har också skrivit en spännande biografi om Mao tillsammans med sin make, tankar om den kan man läsa här.
  • Cecilia Lindqvist har skrivit en härlig bok som heter Tecknens Rike som har sin utgångspunkt i de kinesiska skrivtecknen och genom att presentera dem för oss läsare så får vi kännedom om landet, kulturen och naturen. En djupdykning i ett land via skrivtecken - verkligen något för en språkälskare.
  • Jag skulle gärna vilja läsa fler unga författare från Kina och när jag söker runt på tips så dyker namnet Wei Hui upp. Via macondo hittar jag till romanen Shanghai Baby. Den låter som en spännande utmaning för mig.

måndag 24 januari 2011

världens tre roligaste böcker

Det är inte ofta man läser en rolig roman, eller hur? Nu menar jag rolig på riktigt (eller kanske menar jag egentligen komisk) så att man skrattar högt. Några exempel på vad som inte kvalificerar sig trots att det är bra:

- Igenkänningshumor. Med tanke på att jag strax skall göra en lista här så är Nick Hornby ett bra exempel i mitt fall (liksom för de 95% av de svenska männen som har en tendens att nörda in sig på saker). Min favoritpassage i High Fidelity är när berättarjaget ringer tillbaka till journalisten för att han har ångest över att ha förbisett något när någon äntligen var intresserad av en lista. Då flinade jag, men det räcker inte som sagt.

- Humor som mest bygger på udda personligheter. Ta Erlend Loe t ex. Skön berättarstil, dråpliga situationer och dråpligt persongalleri som sagt. Nope, räcker inte (har inte läst Paasillina, men skulle gissa att han sorteras här också).

- Absurd och/eller intelligent humor. Här dödas det älsklingar för att verkligen visa på att den här listan är helt objektiv. Kurt Vonnegut, gamle husgud, du platsar inte. Alltså, jag kan återberätta Billy Pilgrims bortrövande till den där planeten där han placerades på zoo tillsammans med världens sexigaste filmstjärna och fick barn med henne och skratta sönder historien, men när jag läste den log jag och mös jag och lärde mig saker om människor, men jag skrattade inte högt.

Mer lågmäld humor eller indirekt humor kan vi avfärda direkt och då återstår tre böcker. Vi tar dem i kronologisk ordning:


- Moment 22 (Joseph Heller). Skrivs det kultböcker nuförtiden? Om någon skrev en bok om krig och skruvade och skruvade berättelsen runt de personer som är satta att verkställa kriget i ett absurt anonymiserat regelverk tills läsaren vrider sig av skratt trots den allvarliga grundtonen så hade det nog blivit kult även idag. I alla fall om titeln sedan införlivats i språket för att sätta ord på det tillstånd boken beskriver. Det här är stor litteratur, men dessutom hysteriskt roligt.


- Dumskallarnas sammansvärjning (John Kennedy Toole). Historien om författaren är väl inte den muntraste, men att hans mamma efter sonens självmord fick den här farsartade historien publicerad ger lite extra tyngd åt antihjältarnas antihjälte Ignatius J. Reilly. Som om Ignatius skulle behöva mer tyngd än den som springer ur den självpåtagna rollen av kulturens och moralens väktare utövad från pojkrummet och närd av omvärldens dumhet och förfall. Någonstans i skarven mellan de stora tankarna och den lilla världen blir det här oemotståndligt roligt.


- Excelsior (LOB). Göteborgs bidrag till världslitteraturen. Minns fortfarande när jag direkt efter köpet satt vid Kopparmärra, göttade mig i solens sken och skrattade så jag grät ett par sidor in i detta mästerverk. En orgie i småsinthet, personangrepp, kvinnofientlighet, hybris och allmän politisk inkorrekthet från världens centrum, dvs Kortedala Torg. Det är högt och lågt, ojämnt och man vet inte vad i denna harang som är författarens egna åsikter och vad som är en fiktiv inblick i en sjuk hjärna (man vill gärna hoppas på en övervikt åt det senare), men med jämna mellanrum är det alldeles underbart.

That's it. De är faktiskt bara tre. Och förlåt än en gång, Kurt.

Gästbloggare: M

se därute i väst blinkar vinga fyr!

kramkrokodilen - filmversionen

video

Lars Berger har skrivit en alldeles bedårande söt liten bok som handlar om det där att vara annorlunda. Laddar här upp en animerad film utifrån hans bok Kramkrokodilen. Filmen är gjord av nioåringar under en vänskapsvecka för 4 år sedan men budskapet håller: det är OK att vara precis som man är och krama varandra så ofta man kan!

söndag 23 januari 2011

vi tre i karibien...

Riktiga snyggingar på badsemester!

sultanbrudens skugga

Sultanbrudens skugga var mitt första möte med den algeriska författarinnan Assia Djebar. Det blir säkert inte det sista för jag blev helt uppslukad av hennes sätt att berätta om två kvinnors liv i Algeriet. Här är det historier som vävs om varandra och trots att kvinnorna inte egentligen känner varandra påverkas de av varandras handlingar. Jag möter Isma, en välutbildad kvinna som gift sig av kärlek, och Hajila, från fattiga förhållanden som accepterat ett arrangerat äktenskap. Det som spetsar till alltsammans är att mannen de gift sig med är samme man och Ismas två barn uppfostras nu av mannens nya fru Hajila. För mig är det spännande att följa Hajilas utveckling från att vara osjälvständig, och mer eller mindre inspärrad i sin nye mans hem, till en allt mer självsäker ung kvinna som vågar ge sig ut på egen hand i staden och så smått börjar att våga ställa krav på mannen i sitt kärlekslösa äktenskap. Hon vill inte vara hushållerska utan fru, samtidigt har hennes äktenskap stor betydelse för hela hennes släkt och hon får inte vanära släkten eller misshaga mannen - hans pengar försörjer hennes familj. Assia Djebar har skrivit en poetisk och sagolik roman som ställer frågor kring vad frihet för kvinnor innebär. Handlar det om mannens, eller religionens förtryck eller finns där inbyggt i kultur och tradition att kvinnor fostrar kvinnor till lydiga varelser? I romanen är det främst kvinnorna som upprätthåller kulturell koll - hur kan kvinnor som Isma förändra det? Hon skaffar sig frihet genom att ordna en ny fru som förväntas foga sig men kan hon känna sig fri när hon vet att Hajila har tagit hennes plats? Hon är Sultanbruden i sin vita slöjas skugga.

familjen Karlsson 1918



lördag 22 januari 2011

stockholm 1936

Stockholm - mina drömmars stad

gömd men inte glömd

Havet ligger stilla och tyst under sin vita skorpa - under det vita täcket finns vår sommarvärld gömd men inte glömd. Stigfjorden i december 2010.

människohamn

Det är få böcker som jag inte läser klart men Människohamn av John Ajvide Lindqvist var en sådan. Jag började läsa, förundrades över det vackra språket och de kusliga miljöerna och redan första natten drömde jag förfärliga mardrömmar. Glassgubbar, mopeder, flickor och grönt sjögräs vajade i en salig röra. Ytterligare läsning ledde till ännu värre mardrömmar - jag vaknande genomsvettig och hysterisk. Då var det bra. Slutläst. Dottern har just läst Lilla Stjärna och menar att den är sååååå bra. Nej. Slutläst. Det får bli en annan gång eller typ aldrig. Inte ens Låt den rätte komma in, absolut inte som film. Basta. Fortfarande slår det mig, oftast när jag befinner mig på havet, att hjärtat börjar slå, kallsvetten börjar rinna och tankarna börjar fara; undrar hur det ser ut där i människornas hamn?

fredag 21 januari 2011

mot karibien!

Imorgon kl 9 börjar vår resa mot Karibien - visserligen kommer det bara att ta 4 timmar och vi ska åka färja, men ändå. Ett tropiskt badlandskap väntar oss i landet med röda pölser och kage med chokolade. Jag hoppas på att kunna läsa en del men mest av allt är det 6 och 8-åringens julklappshelg. Vi ska bada, spela uno och hygge oss. Hotellövernattning och fruktostbuffé kan man ju faktiskt leva med sådär en natt... Bara ett problem - kan man bada i våtdräkt? Svart? Heltäckande? Annars finns risk för att skrämma de andra gästerna så blek och rund som en ogräddad bulle som jag är!

Jorden runt 3.0

Lyran ordnar en jordenruntresa med hjälp av litteraturen och det är klart att jag är på! Några av böckerna har jag läst innan, andra har jag beställt på bibblan och några finns här hemma och väntar. Jag gillar att läsa böcker från olika delar av världen och ser fram emot att få följa mina medresenärers bloggar, det är ju så kul att läsa andras tankar om det lästa. Hoppas att vi blir många medlemmar i den här lilla virtuella gruppresan!

Östeuropa - februari
Ingen konst - Péter Esterházy (Ungern)
En munter begravning - Ljudmila Ulitskaja (Ryssland)
Här - Wisława Szymborska (Polen)

Mellanöstern - mars
Huset vid moskén - Kader Abdolah (Iran)
Sju stenar till den otrogna hustrun - Vénus Khoury-Ghata (Libanon)
Järngräshoppan - Salim Barakat (Kurdistan/Syrien)

Asien - april
Den ovillige fundamentalisten - Mohsin Hamid (Pakistan)
De sex misstänkta - Vikas Swarup (Indien)
Båten - Nam Le (Vietnam)

Oceanien - maj
Mot ännu en sommar - Janet Frame (Nya Zealand)
Oscar & Lucinda - Peter Carey (Australien)
Pojken i soffan - Sonya Hartnett (Australien)

Syd/Mellanamerika/Karibien - augusti
En historia om läsning - Alberto Manguel (Argentina)
Tant Julia och författaren - Mario Vargas Llosa (Peru)
Annie John - Jamaica Kincaid (Antigua och Barbuda)

Nordamerika - september
Dödssynden/To kill a mockingbird - Harper Lee (USA)
Lark & Termite - Jayne Anne Phillips (USA)
Himlen i Bay City - Catherine Mavrikakis (Kanada)

Afrika - oktober
Minaret - Leila Aboulela (Sudan)
Aké - Wole Soyinka (Nigeria)
Under lejonets blick - Maaza Mengiste (Etiopien)

Västeuropa - november
Med livet framför sej - Émil Ajar (Frankrike)
En dag - David Nicholls (England)
Alla själar - Javier Marías (Spanien)

hurra!


torsdag 20 januari 2011

11 606

11 606 svenska fans hejade på Sverige så att taket nästan lyfte, spelarna stod upp mot Polen och vann en kämpamatch. Helt OK kvällsunderhållning.

onsdag 19 januari 2011

min kamp

"Livet är en tamp, sa kärringen som inte kunde säga k" upprepar Karl Oves farmor som ett mantra när hon på väg in i seniliteten tvingas försöka klamra sig fast vid livet och samtidigt förstå att hennes son dött. Barnbarnet Karl Ove kommer resande till den lilla staden Sandefjord där han vuxit upp för att ordna med begravning och ställa till rätta det elände som hans far ställt till, åtmistone ytan ska vara någorlunda värdig. Faderns död får Karl Ove att börja fundera över sitt liv och när vi möter honom 9 år senare i Stockholm har han brutit upp från äktenskap, flyttat till ett annat land, träffat en ny kvinna, skaffat tre barn och skrivit en roman där han blandar minnen med reflektioner kring våndan av att vara småbarnsfar, alkohol som verklighetsflykt, skrivandets plåga, konsten, musiken och livet i allmänhet.

Kanusgård skriver i sin Min Kamp en gripande uppväxtskildring om en son som kämpar med att bryta sig loss från sin pappas inflytande, önskan om att vara till lags och att få något sorts erkännande att han duger är så stark genom hela boken och fullkomligt drabbar mig. Det är en personlig och utlämnande roman som han skrivit och Knausgård skildrar barndom och uppväxtår utan några försköningar. Jag kan identifiera mig med huvudpersonen Karl Ove, han lever omgiven av inkapabla vuxna och är i grunden mycket ensam, något han tror att han trivs med. Jag gillar det jag läser och kommer att tänka på Halvbrodern av Lars Saabye Christensen, det utspelar sig i småstad i Norge, naturen är härligt beskriven och det finns en ton av tragikomik i berättelsen. Jag ser fram emot nästa del i den självbiografiska romansviten som beräknas komma i vår. Det ska bli spännande att följa Knausgårds tamp ytterligare ett tag - undra just om livet fortsätter att vara en kamp i fem romaner? Det återstår att se!

.

tisdag 18 januari 2011

mackefinge

De sjuåriga killarna låtsasskejtade på sina stövlar idag. När de tappar balansen och ramlar av så skriker de: mackefinge.

- Mackefinge har jag aldrig hört förut - vad betyder det?
- Ett finger i en dubbelmacka bara, kommer ett generat svar...

Mackefinger eller motherfucking, eller ett finger i en macka, vem vet?

pannekaka!

De va ena rekti pannekaka detta! Sverige har förlorat mot Argentina i handboll och försuttit sina chanser till en bra placering i VM. Får trösta mig med en riktigt snygg bild från i vintras och en rubrik som säger allt: pannkaka!

måndag 17 januari 2011

måste man???

Sitter på stolen och bara känner den där känslan att det är bra mycket roligare att åka ned för pulkabacken än att gå upp igen. Det går ju så förbaskat snabbt ned och så trögt upp. Varför måste det vara så? Kan man önska sig ett liv med bara nedförsbackar, snälla? Det är bara nys det där som förståndiga människor säger att det är så skönt att kämpa litegrann, då njuter man desto mer sedan. Nys var ordet - jag och lilla T är latmaskarna som vill ha en välpistad nedförsbacke mest hela tiden!

tematrio - feelgood

Lyrans Noblesser utmanar med en ny trio - denna gång ska jag fundera över feelgood genren. Jag tolkar det som att det är lättsmälta underhållningsromaner som lämnar en på gott humör... Mina tips är:
1. En dag av David Nicholls var hösten bladvändare. Den har hyllats av både bloggare och recensenter och det är den värd. En rapp och humorfylld berättelse som två personers väg mot vuxenheten. Mycket igenkänning, fniss och några tårar!
2. Juliet Naked är en härlig samtidsskröna av Nick Hornby som driver hejdlöst med allt och alla som har ett så uppslukande intresse så att det t o m hindrar oss från att leva livet. Nörderi, musik, samlande och åldersnoja i skön förening.
3. Damernas detektivbyrå, läsningen av hela serien får betraktas som en konstant feelgood känsla. Det finns inget som inte Mma Ramotse kan lösa med hjälp av en kopp bushtea och det långsamma berättartempot smittar av sig på läsaren. Mycket relaxat. Alexander McCall Smith har ju skrivit flera serier med lugnt feelgoodtempo men min favorit är den om damerna i Botswana - måbralitteratur när den är som bäst!

mattemusik

"Sju dagar har en vecka, sju dagar har en vecka..." dånar i klass 1As klassrum just nu. Den härliga polskan kommer från Mattemusik som är en del av URs satsning på matematik. Flera av låtarna är riktigt medryckande och handledningen är skriven ur ett lärarperspektiv vilket gör den verklighetsnära och mycket användbar. Alla exempel är prövade i verkligheten och bilderna i boken visar elevers arbeten. Mycket tilltalande och intressant framställt av Bitten Löfgren och Andreas Ebbelind som utarbetat materialet i samarbete med Linnéuniversitetet. För de lärare som inte spelar själva finns låtarna både med sång och i singbackversion och materialet passar från Fskl upp till skolår 3. Jag kan tänka mig att låtarna också skulle kunna passa i förberedelseklasser och särskola även med äldre elever. Varför musik och matte? Musiken och matematiken har många beröringspunkter men det enklaste svaret finns hos D, 7 år, som hela dagen nynnat på "Sju dagar har en vecka" samtidigt som han stampat takten, det som i glädje lärs med kroppen fastnar i knoppen!

söndag 16 januari 2011

scraplift på scraplyckan

Idag har jag pysslat med mina snälla pysselvänner och vi fick möjlighet att handla av Scraplyckan - jättefina MajaDesign papper köpte jag och använde till en lift! Fröjdefull jul heter pappersserien som passade så bra till mina foton. LOn till vänster är från Cocoa Daisys galleri och den till höger är min tolkning om det nu skulle vara någon som undrar : )

lillgruffalon

Vad passar bättre i denna vita vintervärld än en bok som utspelar sig i ett snötyngt vinterlandskap. Lillgruffalon blir strängt förmanad:
"Det måste du förstå att ut i Djupa Mörka Skogen ska ingen Gruffalo gå.
- Varför det? Varför då? - Jo, hör nu på,
Den Stora Stygga Musen kan ta dig då."

Lennart Hellsing har översatt Julia Donaldsons underbara bilderbok om Lillgruffalon och de suggestiva bilderna som är fyllda med ledtrådar om kommande händelser och roliga detaljer att samtala om har Axel Scheffler gjort. Det här är en fantastisk högläsningsbok där språket bara flyter fram, budskapet är tänkvärt för både vuxna och barn och bilderna är mörka och lite spännande samtidigt som de är fyllda med värme och trygghet. Där finns många samtal man kan föra med barn om innehållet men jag ska använda boken som en introduktion till ett arbete med olika djurs spår i snön. Vem har gått här?
Jag tycker det är så kul att använda skönlitteratur in i ett ämnesområde i skolan och gör det ofta. Hoppas nu att eleverna gillar Lillgruffalon lika mycket som jag gör.

grymt tryck!

Oj oj oj, oj oj oj, oj oj oj oj ojojojoj! Söndag morgon och jag har hyfsat återhämtat mig från gårdagens match i Scandinavium. Grymt tryck kan sammanfatta upplevelsen, både på plan och på läktaren. Sällan har jag varit på ett idrottsevenemang där hela publiken engagerar sig så, möjligen kan det jämföras med någon enstaka stund på friidrotts em... Grymt kul var det att ha varit med om; 60 minuter spänning, skönspel och 100 % engagemang!

lördag 15 januari 2011

lyrans afrikanska?

Hur går det för alla intresserade av afrikansk litteratur med Lyrans Afrikanska lista? Hon har satt samman en spännande samling titlar och min lista har fyllts på något sedan starten i november. Lästa titlar har ökat från 34 till 38 och bokhögen med titlar att läsa har ändrat innehåll något, mitt hopp att jag skulle läsa mer nordafrikanskt gick väl sådär, bättre fart under våren? För aktuell lista länkar jag HÄR!

sport i litteraturen?

Mycket lite litteratur och väldigt mycket sport är det just nu men...GP är räddningen. Veckans quiz handlar just om sport och litteratur. Jag kan konstatera att jag har noll koll, eller typ 3 koll. Jag får hålla mig till sporten IRL! Hur många rätt får du?
http://www.gp.se/kulturnoje/testadigsjalv/1.529587

te i Tanzania


fredag 14 januari 2011

i rättvisans namn

Jag skrev häromdagen om min kärlek till kaffe, i rättvisans namn får jag bjuda på en tebild. Fair-Trade odling och förädling av te, Kibena, Tanzania 2005.

vinterkärlek


på spåret!

Första arbetsveckan till ända på den nya terminen och som alltid så har man intentioner - utveckling, kreativitet och ordning ska ha draghjälp av varandra när vardagen går i expressfart. I måndag syntes inte spåret för all rök, huv'et var tomt och högarna av material täckte alla lediga ytor men nu så, nu tuffar det på. Fredag och back on track. Skönt.

torsdag 13 januari 2011

med datorn som skrivverktyg

För alla lärare som vill använda datorn mer integrerat i skolarbetet så är Med datorn som skrivverktyg en riktigt härlig inspirationskälla. Den är skriven av Erica Lövgren, lärare för de yngre åldrarna sedan många år som också blivit belönad med guldäpplet för att hon förnyat sin undervisning med hjälp av IT. Det som är en stor styrka med boken är att hon visar hur hon använder datorn som ett av verktygen i skolan. hon har integrerat den i en verksamhet som många "lågstadielärare" känner igen. Hon skriver persoligt om IT som verkyg för inlärning och illustrerar med många foton från sin egna verksamhet. Samtidigt poängterar hon motorik och pennträning för att få en tydlig handstil. Det är befriande att det inte måste predikas antingen eller, hon visar på en balans mellan teknik och hantverk och teknik och kreativitet som jag beundrar. Det här är en inspirerande bok för alla som jobbar med svenskämnet i de lägre åldrarna som många, många lärare borde läsa!

Läs gärna Ericas blogg!

vår egna vita elegant!

januari 2005


Då var det dags för ett par veckors handboll. Tur att jag bor nära arenan så att jag kan komma och gå till matcherna. Detta sportfåneri kan ju inverka menligt på läsandet dock, jag får i förhand varsko att det kan bli mindre bokblogg ett tag och mer sport... Idag hejar vi på Sverige!

onsdag 12 januari 2011

kaffe=vuxenpoäng!

Jag är en riktig kaffemoster, det kan krasst konstateras att det är en last som jag inte kan vara utan. Höjden av lycka är när jag kan läsa alla helgtidningarnas kuturbilagor liggande i sängen och dricka min mugg. På vardagsmorgonen händer det (ojdå) att jag råker få med mig en latte i bilen på min väg till jobbet och eftermiddagskoppen är absolut nödvändig. Nu har lasten tagits över av nästa generation, J samlar allt fler vuxenpoäng, kaffe är en god start!

bokgeografi - tyskland

Äntligen tar Enligt O med mig på ännu en resa i böckernas värld. Det passar bra att resa till Tyskland eftersom tyskspråkig litteratur är i centrum på årets bokmässa. Nu är mässan inte förrän i september men det börjar bli dags att värma upp så smått.

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Tyskland eller är skriven av en författare med anknytning dit.

I våras läste jag Kunzelmann & Kunzelmann av Karl-Johan Vallgren och jag blev mycket positivt överraskad. En härlig roman som utspelar sig både i Tyskland och Sverige. Riktigt härlig läsupplevelse som frågar läsaren vad som är äkta och vad som är falskt. Boken gjorde att jag äntligen tog mig för att starta en bokblogg - således är inlägget om den det allra första jag gjorde...

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Tyskland. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Jag har läst det mesta som Gitta Sereny har skrivit. Hon är österrikisk, föddes 1921 och flydde sitt hemland innan kriget. Hon är författare och historiker och har i flera böcker utforskat människors förmåga till grymma och omänskliga handlingar, allra mest känd är hon kanske för Albert Speer och sanningen och Tyskt Trauma som båda ger bilder av Nazityskland. Hemskt angelägen läsning!

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Tyskland, som du inte läst, men är nyfiken på.

Jag har sett en hel hög med böcker på Bokförlaget Thorén och Lindskog
som jag är sugen på - Cap Esterel t ex låter som en riktigt härlig roman skriven av Tanja Langer. Lyrans Noblesser gjorde med sin recension i höstas så att jag blev riktigt sugen! Hoppas att ett ex ska komma i min väg snart...

kaninkatastrofen

AB Klant & Kompani hade samlats för ett nytt hemligt möte.

Så börjar Ingelin Angerborns humoristiska bok Kaninkatastrofen som handlar om Vilma, Viktor och Viking och vilken unge kan motstå den? Inte de jag känner iallafall. De roliga och detaljerade bilderna gjorda av Jenny Karlsson gör också sitt till för läslusten. Detta är den tredje delen i en serie om medlemmarna i den superhemliga klubben som hamnar i diverse klanterier...
Kartkatastrofen, klockkatastrofen och kungskatastrofen heter de andra delarna och de är lättlästa kapitelböcker som inte är alldeles jättebarnsliga. Luftig text, korta kapitel och spännande bilder gör den extra passande för killar och tjejer som har gått några år i skolan och ännu inte i mellanåldern fått upp läsflytet. Extra kul är att varje bok avslutas med en liten del där barnen kan fylla i själva - där finns både Mina Vänner där Vilma, Viktor och Viking också har fyllt i och ett Klanttest. I Kaninkatastrofen kan man läsa små intervjuer där både författaren och illustratören berättar sina värsta pinsamheter, också där finns det plats för barnen själva att fylla i en liten intervju. Läsning och skrivande i skön förening. Mer sån't!

tisdag 11 januari 2011

frostdagar

Kulhult 2010


frostnätter

Vintervädret med is och snö gjorde Frostnätter av Arnaldur Indridasons omslag mycket lockande där den stod där på pockethyllan. Det här är den sjunde boken om den tystlåtne och envise polismannen Erlendur Sveinsson som bor och arbetar i Reykjavik. Trots kyla, is, frost och snöoväder som påverkar alla de inblandade i boken på ett omvälvande sätt är detta ett varmt porträtt av en man som präglats av sin lillebrors försvinnande på fjället. Han undersöker i Frostnätter flera fall parallellt; ett självmord, ett trettioår gammalt försvinnande och den gemensamma nämnaren är sjöar. Iskalla insjöar.
Jag läste Frostnätter med samma känsla som tidgare Glasbruket och Kvinna i grönt, där finns en vemodig och mycket mänsklig ton och en berättelse som utspelar sig i den karga isländska naturen. En natur som tycks obeveklig precis som Erlendur i sitt sökande efter sanningen.
Klart läsvärd deckare från vårt nordiska grannland, och bara det att läsa alla de isländska namnen med sina urnordiska bokstäver gör läsandet till något extra!

måndag 10 januari 2011

ordet för dagen är spänst!

Första arbetsdagen på flera veckor startar med isgata till jobbet och försök till arbete, sådär halvhjärtat och föga energifyllt... Får muntra upp mig med en bukett tuplaner som måhända kan öka på min energi. Imorgon ska jag minsann hoppa upp mot utmaningarnas ribba och ta mig an dem med spänst!
Hyllning till tulpaner
Nej, det är inte bara färgen,
den röda, vita, gula eller lila och så mycket annat.
Det gäller formen, som från skål till blad och stjälk
inte kan beskrivas bättre än med detta ord:
med ordet spänst.
Om du står vid en tulpan
känner du dig rak och spänstig.
Om du lutar huvet till
ska också din kind rodna. Färgen
kommer mindre ifrån dig än från tulpanen.
Tulpaner luktar inte. Rättare
är att de doftar spänst.
Ur skålen borde något drickas, men så långt
går inte blommans vänlighet.
Små starka spröt
finns i tulpanens skål. De räcker till
att elda tankarna med kön. Dessutom
tecknar de en bild av barnrikhet, de är
långt fler än som kan nämnas
med orden ståndare, pistill.
En skål kan bli ett fat när skålen åldras. Tulpanen
som symbol för liv
kan också tala om att döden kommer snart.
Men fullt av liv var livet
så länge det fanns kvar.
Lars Bäckström
ur För dagligt bruk, 2004

söndag 9 januari 2011

minnen förpliktigar...

Jag scrappar gamla släktfoton och blir alldeles svettig av utmaningen - vill så gärna att det ska passa i stil och göra bilderna rättvisa. Som tur är så har jag scannat in alla foton så jag kan framkalla hur många som helst, skönt att ha en möjlighet att göra om. På jobbet hörs uppmaningen eka i korridorerna - gör om, gör rätt. Här finns inget rätt eller fel men så himla gärna vill jag göra något som känns intressant att bevara. Något minnesvärt.

mammalad

En burk full med solsken står framför herr Gurka. En blandning av apelsin, grape, citron och lime som är en liten mammaspecialitet. När J var liten sa hon alltid mammalad och en dag vid frukostbordet satt hon, ungefär 2 år gammal, i sin högstol och tittade på oss föräldrar och sa: Hej mammalad och pappasylt! Så skrattade hon så att hon kiknade - ett givet familjeskämt sedan dess.

För dem som vill pröva en egen billig och mycket god marmelad så kommer det busenkla receptet här:
1 st röd grapefrukt
2 st apelsiner
1 st citron
1 st lime
Tvätta och borsta frukterna, köp gärna ekologisk frukt eftersom skalet skall användas. Skär dem (om skalet är tjockt så kan man skära bort det allra tjockaste ändarna) i klyftor och kör dem i en matberedare tills allt är finfördelat.
Häll 1½ liter vatten i en stor kastrull. Häll i fruktmassan och låt koka i 30 minuter. Låt massan ligga kvar i kastrullen tills nästa dag.
Koka åter upp fruktmassan. Häll i 2 kg socker. Lite i taget! Låt koka i 30 min. Häll upp på väl rengjorda, varma burkar. Sätt på locken medan marmeladen är het.

lördag 8 januari 2011

vad ska jag läsa nu då?

Det allra flesta böckerna under 2011 ska jag läsa för att jag får lust, när jag får syn på dem i hyllan på bibblan, ser dem på pocketshop, läser om dem på en blogg eller i tidningen men några småutmaningar har jag gett mig in på.

Enligt O har en utmaning som heter boktolvan, där ska jag läsa 12 nya författare under det kommande året. På den är jag på god väg redan...

Lyrans Noblesser reser jorden runt - en utmaning jag inte vill missa. Den börjar i februari med Östeuropa och jag ser mycket fram mot att resa med Lyran som reseledare!

Bok och biblioteksmässan har fokus på tyskspråkig litteratur - innan mässan ska jag ha bekantat mig lite mer med den och förhoppningsvis skrivit lite om det på Enbokcirkelföralla. Dessutom kanske det dyker upp ett och annat recex från Karin också...

När det blir tomt i min läshög kan jag alltid gå till min favoritkontinent och fylla på på Lyrans afrikanska - en lista över 100 lästips som jag gärna vill läsa många av.

Underbart! Perfekt! Härligt! Ingen risk att stå utan läsning under 2011!

balanskonstnär