öppen stad - Teju Cole

En Öppen stad är en stad som har kapitulerat, gett sig åt fienden frivilligt för att skadorna skall bli så små som möjligt på byggnader och infrastruktur. Det goda syftet är att människorna som utsätts för anfall ska besparas lidande och död men vad som händer med människorna i ett samhälle som gett upp utan strid, som inte längre har ett rätt och ett fel att förhålla sig till? Det funderar Teju Coles huvudperson Julius över när han vandrar runt i New York, Bryssel och Lagos.

Han är en man som observerar livet omkring sig, reflekterar och kopplar dagens händelser till konst, musik, filosofi och gör så utan att avslöja vad han egentligen tycker om dem. Han är en diplomatisk man, psykoterapeut till yrket som vandrar genom städerna och i varje kapitel få jag som läser ta del av han funderingar över det han möter. Det kan vara minnesbilder från barndomen över drömmen om en kall coca-cola, judarnas rätt eller ickerätt till landet Israel, fördomar för araber i Europa, rädsla för terrorister, folkmordet i Rwanda och huruvida jazz är en musikform eller bara oljud.

Någonstans i bakgrunden ligger frågan om identitet och skvalpar, Julius är halvt nigerian, halvt tysk och lever i USA. Hans bakgrund och hans hudfärg skapar förväntningar på honom som han inte alltid kan identifiera sig med och just gapet mellan vad han förväntas göra och vara och den han verkligen är skapar ett tomrum, ett frirum som gör honom till en enastående betraktare.


"It took me a long time to write, that's why it takes a long time to read" svarade Teju Linda när hon småpratade med honom under signeringen av hans bok och sant. Det här är en bok som tar lång tid att läsa, varje mening har något att berätta och referenserna till vetenskapsmän, konstnärer, musiker osv skulle kunna ta mycket lång tid att kolla upp. Jag har läst ett par kapitel om dagen och det har varit max för mig att ta in. Det här är en enastående spännande bok som befinner sig i skärningspunkten mellan fiktion och essä. Han diskuterar politik, historia, religion, filosofi, medicin och jag minns särskilt från samtalet på Stockholm Literture hur han beskrev att han hade hoppat av medicinstudierna efter två år. Han sa (fritt ur minnet): Jag tröttande på medicinen för den var helt frigjord från humanismen och humanioran. Jag var intresserad av människors själ. 
Det här är en roman som utforskar människan och mänskligheten. Ta dig tid. Läs!

Min text om Teju Cole på Stockholm Literature hittar man här och de stora dagstidningarna har recenserat: SvD och GP.