ödemark - en krimi om Grönland

En tupilak.

Jag tror att jag somnade från uppläsningen av Ödemark av Yrsa Sigurdardottir ungefär fem kvällar i rad, så sövande var uppläsaren. Trots det så var jag faktiskt tvungen att lyssna klart på den här ganska långsamma berättelsen och anledningen till det är att jag ville lära mer om Grönland. Precis som i Eldnatt så är Sigurdardottir skicklig på att sätta brotten som advokaten Thóra kommer på spåren i en välresearchad inramning. Thóra reser till östra Grönland för att undersöka huruvida det finns några juridiska hinder för att återuppta projekteringen av en gruva. Gruvdriften, rovdriften på jordens resurser och västerlänningarnas syn på inuiterna och deras respekt för de döda, deras traditioner är ett tema som Sigurdardottir undersöker, ett annat är alkohol. Jag brukar ofta skriva att en roman som får mig att googla är en bra bok, och det var länge sedan jag googlade så friskt senast. Jag kollade kartor, klimat, miljögifter och grönländsk kultur och blev plötsligt mycket sugen på att läsa mer av Kim Leine. Jag måste läsa Profeterna vid Evighetsfjorden, Kalak var bra men profeterna ska vara ännu bättre. Sådär som stor litteratur kan vara, ni vet. Ödemark  är inte stor litteratur, men en habil deckarhistoria som bjuder något mer än bara kriminalhistorien nämligen en glimt av grönländsk kultur, natur och befolkning. Gott så.