Trans Atlantic - nu på svenska

Över havet är en roman som kommit på svenska under våren och som gått ganska obemärkt förbi i media, det tycker jag är underligt. Jag läste Trans Atlantic i somras och var helt betagen. Så här skrev jag i augusti 2013:

Dawn unlocked the morning in increments of gray.

It was a cold gray country under a hat of rain.

A rumor of morning hangs faint on the sky.

Stories began, for her, as a lump in the throat.

The old days, they arrive back in the oddest ways, suddenly taut, breaking the surface, a salmon leap.

Jag bjuder ett urval av kapitelinledningar från Colum McCanns nya roman Trans Atlantic för här är det ett fantastiskt bildspråk som möter läsaren. Skildringar av miljöer som tecknas fenomenalt i en enda mening och stämningar som man nästan kan ta på. Handlingen sträcker sig över tid och som gemensam nämnare har vi resan över Atlanten, mellan Irland och New Foundland, mellan den gamla och den nya världen. Boken tar sats och lyfter i redan i första kapitlet där man får följa två män som, 1919, har bestämt sig för att försöka flyga mellan världsdelarna, deras strapatser sätter det genomgående temat - att korsa Atlanten och söka försörjning, äventyr, kunskap eller lycka - på plats. I de följande kapitlen får jag möta Frederick Douglass, som är nyligen frigiven färgad slav som besöker Irland på 1800-talet, Lily Duggan som utvandrar från Irland för att undvika svältdöden, hennes dotter Emily Erlich och dotterdottern Lottie och de hör till de fyra generationer irländskättade kvinnor som vi får möta genom boken. Där finns också en samtida senator som idogt försöker mäkla fred mellan Storbritannien och IRA i Nordirland. Kommunikation över havet, bristen på kommunikation mellan människor och hoppet och strävan för en bättre framtid. Ungefär så.

För mig var det här en enastående läsupplevelse, McCann utmanar mig lagom mycket i både språk och form. Jag gillar den här typen av romaner där jag serveras pusselbitar som jag sakta men säkert sätter samman.  Texter som jag dras med i och som jag inte vill sluta läsa förrän sista sidan är avklarad. Och när den sista sidan är läst och pärmarna stängda så skulle jag helst vilja börja om direkt. Lyckos alla er som har den kvar!

Om man fastnar för McCann så kan jag rekommendera hans Världens väldighet , om den skrev jag 2011:

...denna fantastiska berättelse, en tidsficka om en dag i en tid där Amerika är en supermakt som bekämpar kommunismen, ett gäng teknikkillar sitter Kalifornien och drömmer om ARPANET,  ingen känner till aids och allt är möjligt - till och med gå på lina mellan tvillingtornen.

Ja, ni hör. Jag gillar Colum McCann. Läs, läs, läs, provläs!