"Omfamning torde vara språkets vackraste ord. Att använda bägge armarna till en beröring, slå en ring runt en annan människa, förenas med henne en kort stund, två människor blir ett i livets malströmmar, under en öppen och törhända gudlös himmel." ... "Vi längtar efter omfamningar helt enkelt därför att vi är människor och hjärtat en ömtålig muskel."
ur Fiskarna har inga fötter av Jón Kalman Stefánsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!