Ngugi Wa Thiong'o är en av de författare som jag verkligen ser fram emot på Louisiana Literature i augusti. När man läser om hans författarskap så är det många som framhåller Om icke vetekornet som en av hans mest läsvärda tidiga romaner och den är faktiskt precis jämnårig med mig. 1967 kom alltså den här romanen ut och jag har haft ett väldigt dåligt samvete för den. Halvläst har den legat i min hylla ända sedan förra sommaren och jag kan erkänna att det här var inte en bok man skulle läsa i småportioner. Splittrad blev läsningen och någon vettig text kan jag därför inte bjuda på.
Boken börjar några dagar innan Kenyas självständighets-förklaring och några män kommer till Mugo för att be honom hålla tal vid högtiden. Han får ett uppdrag som han verkligen inte vill ha och genom romanens olika berättarröster får jag som läser allt mer grepp om varför. Thiong'o beskriver med hjälp av sin olika berättare hur Kenya blev en bosättarkoloni och hur ursprungsbefolkningen blev berövade både på sin jord och sin kultur. Motståndsrörelsen fängslas av britterna och flera koncentrationsläger upprättas. Det är Mugos erfarenheter från ett sådant som gör att han tillfrågas och det är också erfarenheterna därifrån som får honom att tveka. För mig var grymheterna som britterna begick i Kenya okänd historia - i Thiong'os självbiografiska Drömmar i krigets skugga uppfattar jag att han berättar om en kolonisatör som berövade människorna friheten men också kom med modernitet, utbildning och utveckling. I Floden mellan bergen beskrives britterna som de som försöker utplåna Gikuyustammens kultur och religion genom mission och utbildning men inte tidigare har jag läst om de brutalt grymma övergrepp som politiska fångar utsattes för. Troligen var det de beskrivningarna som gjorde att jag la ifrån mig boken den gången.
“Our lives are a battlefield on which is fought a continuous war between the forces that are pledged to confirm our humanity and those determined to dismantle it; those who strive to build a protective wall around it, and those who wish to pull it down; those who seek to mould it and those committed to breaking it up; those who aim to open our eyes, to make us see the light and look to tomorrow [...] and those who wish to lull us into closing our eyes”
― Ngũgĩ wa Thiong’o
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!