En ung kvinna slängs i från en båt på Medelhavet, en ung svenska hittar ett mörkhyat lik på en strand i södra Spanien, samtidigt i NY undrar Alena varför hennes man inte hör av sig. Han har rest till Paris för att skaffa bakgrundsfakta till den där storyn som ska ge honom Pulitzerpriset. När det gått en vecka utan något livstecken från Patrick bestämmer hon sig för att resa efter honom för att försöka hitta honom. Det senaste hon hörde var ett telefonsamtal från Paris där han abrubt lägger på eftersom det har utbrutit en eldsvåda.
Så får man följa de tre kvinnornas öden (med störst fokus på Alenas sökande efter Patrick) och samtidigt avslöjas en förfärligt cynisk handel med människor som pågick då, och som pågår nu. Människorna som vill söka sig till Europa har inget värde för smugglarna, har de bara betalat så är de inte intresserade av huruvida de kommer fram eller ej. Stora kriminella nätverk/ligor skor sig på de utsatta människorna och de drar sig inte för något för att förhindra att bli avslöjade.
Brännhet är debatten om hur man ska förhålla sig till alla de människor som i desperation söker sig till smugglare för att försöka skapa ett bättre liv för sig och sina familjer. Gästbloggarn skrev i våras om Fabrizio Gattis wallraffreportage: Bilal- på slavrutten till Europa som genomfördes redan 2005. Ingen kan alltså påstå att man inte visste om, trots det så omkommer tusentals människor varje månad på väg mot Europa. Mångtusen fler utsätts för övergrepp på vägen och utsätter sig för orimlig fara. Hur ska EU-politikerna hantera den här frågan?
Jag vet inte, men jag vet att Tove Alsterdals kriminalroman är ett lättläst och intressant inlägg i debatten. Läs den!
Låter som en bok för mig, den ska jag nog ta och läsa.
SvaraRaderaTycker jag. Låt mig ta din hand av samma författare som kom i höstas är också bra!
RaderaOm det inte vore för att jag läst en Alsterdal tidigare och inte alls gillat, så hade jag definitivt kunnat tänka mig att läsa denna. Ämnet är ju ständigt aktuellt.
SvaraRaderaMycket aktuellt och otäckt. Vad är det du inte gillar hos Alsterdal?
RaderaJag läste I tystnaden begravd och tyckte den var långdragen och rätt tjatig. Intressant med svenska kommunister som åkte till Sovjet för att bygga det kommunistiska paradiset för det kände jag inte till sedan innan, men annars var det mest bara segt och i slutet brydde jag mig inte ens om vem som var den skyldige.
RaderaJag hade tänkt lyssna på den nu. Får se om vi tycker samma.
Radera