och allt skall vara kärlek

Och allt skall vara kärlek  är Kristian Lundbergs fristående fortsättning på Yarden och Lundberg fortsätter att gräva sig in i sin bakgrund och hur den har påverkat, och fortfarande påverkar hans sätt att leva sitt liv. I romanen är det en av Kristians kompisar som frågar honom om det inte är dags att flytta hemifrån snart? Kanske, kanske är det möjligt att lämna såren från uppväxten ifred, att sluta pilla av sårskorporna gång på gång.

Skuggorna har tätnat omkring mig och jag måste återskapa min biografi. Den är mörk och tung, som blodet som nu brusar genom min kropp och letar sig fram genom minsta skrymsle. Det är det här det till slut handlar om. Att jag måste resa mig ur mig själv och lämna mig ifred.

Och allt skall vara kärlek är en intensiv och tät roman som man måste läsa i lugnt tempo, språket är poetiskt och där finns många meningar som tål att funderas på igen och igen. Lundberg inleder boken med att fråga sig själv om Yarden  egentligen var den bok som han ville skriva, vart tog kärleken och kärlekens kraft vägen? Fattigheten till både kropp och själ som band honom vid Yarden är inte på samma påtagliga sätt kvar och ändå så är det svårt att faktiskt släppa taget och våga tro på kärleken. Kärleken mellan människor och kärleken till skrivandet.

Att det jag skriver är det enda som äger något värde, och att mitt liv enbart existerar i relation till andra.