och var hör du hemma?

Och var hör du hemma skriven av Anne Tyler hittade jag till genom Lyrans jordenruntresa som nu stannat till i Nordamerika. När jag började läsa så fångades jag genast av de många beskrivningarna av olika typer av relationer, främst då kärleken till ett adopterat barn och hur det kan ta sig olika yttringar. Ramberättelsen handlar om två adoptivflickor som anländer samtidigt till USA. Den ena flickan hamnar i en bullrig och överpräktig amerikansk medelklassfamilj och den andra i en iransk familj och genom boken får man följa familjernas umgänge. Efterhand som jag läste så kände jag att det som på baksidan av omslaget kallas "träffsäkra iakttagelser som kastar ett genomskådande ljus över den amerikanska livsstilen" mest hamnar i någon slagt sterotyp ironisk drift med fördomar som de båda mycket olika sätten att leva. Satiren lyser igenom men jag kan inte säga att jag i sista änden blev helt imponerad. Det är en lättläst bok med en vacker beskrivning hur familjerna älskar sina små flickor men det kändes som att där fanns ett antal alldeles för billiga poänger på temat kulturkrockar. Sensmoralen att vi måste lära av varandra blir också övertydlig. Känslan efter läsningen blir ett nja.