onsdag 5 november 2014

Flickoffret - en kommissarie McLean-deckare


James Oswald är en brittisk författare och boken som är den första i en serie heter Flickoffret.  Han driver även en boskapsfarm i North East Fife i Skottland. På baksidan kan man läsa "Den nye Ian Rankin. En stjärna på Skottlands växande deckarscen".  Det enda jag tycker att de har gemensamt är att handlingen är förlagd till Edinburgh. För mig är Ian Rankins böcker kallt regn från Nordsjön, sotig rök från fabriksskorstenar och Rankins kommissarie Rebus har stora problem med whiskey och för mycket cigaretter. Han hamnar alltid/ofta i bråk och slagsmål. Gillar dom stenhårt. Åter till Flickoffret.

Vi får följa den nytillsatte kriminalkommissarien Tony McLean. När han var fyra år omkom hans föräldrar i en flygolycka och har därför växt upp hos sin farmor. Hon har nu legat i koma i ett och ett halvt år efter en stroke, han besöker henne så ofta han kan och känner att han på ett sätt redan mist henne, när hon sedan avlider  kommer det inte som en överraskning.

En ung flicka hittas i ett igenbommat källarrum  i samband med byggnadsarbete. Det framgår nästan med en gång att det har rört sig om en form av makaber ritual  och med hjälp av hennes klänning som delvis är bevarad kan det konstateras att det är ca 60 år sedan hon miste livet.  

Samtidigt inträffar en rad mord, eller är det självmord? Duguid, kriminalöverkommissarien, anser att Mclean ska ligga lågt med den unga flickan och koncentrera sig på de aktuella morden men han har svårt att släppa henne och han gör inte som han blir tillsagd utan gräver vidare.  
 
Det visar sig att de vidriga morden på något sätt hänger ihop med det på den unga flickan.
Jag tycker boken var bra, ja riktigt bra, och följer gärna Mclean i fortsättningen, om inte annat för att se vad han gör med det ansenliga arvet efter farmor!  

Det är ingen risk att man glömmer att man är Skottland, smaka på dessa namnen; McLean, McReadie, MacBride, McIntyre, McAllister och Duguid...

/Gästbloggare A


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!