Mamma brukade säga att när man betraktar konst handlar det lika mycket om att se som att drömma. Det kanske är samma sak med spöken.
Jude och Noah är tvillingar och när boken börjar är de på väg in i tonåren, deras högsta dröm är att komma in på den berömda konstskolan och de smakar så sakta på tonårslivet. Jude hänger med surfkillarna, Noah träffar Brian som får det att pirra alldeles otroligt. Symbiosen mellan tvillingarna löses sakta upp och de som tidigare gjort det mesta tillsammans börjar leva sin egna liv. De sörjer båda sin farmor som nyligen dött men farmodern har lämnat en egen bibel efter sig. I den kan man få vägledning, tröst och mod, man kan till och med få sig en pratstund med farmor emellanåt om man bara låter det ske.
Konst, spöken och förhållandet till en mamma. Drömmar och realiteter. Så kan man sammanfatta Jag ger dig solen, Jandy Nelsons andra roman. Den är en alldeles speciell ungdomsbok - den innehåller de stora frågorna kring liv och död, förälskelse och svek, frigörelse och behov av sammanhang. Allt som en riktigt bra roman skall innehålla, dessutom är det förpackat i ett nydanade, poetiskt språk. Nelson bjuder mig bilder som är perfekta - när förälskelsen skildras som global uppvärmning som får isbergen att kalva eller som en flod av ljus vars flöde ingen kan hindra.
Det här en vacker bok om att växa upp, att hantera sorg och att våga säga ja till kärlek - den berusande, vibrerande känslan när man kan skänka bort hela världen bara för att få vara nära en person. Jag ger dig solen.
Låter lovande - och vilket härligt omslag :)
SvaraRaderaVerkligen. Annorlunda och välskriven.
Radera