lördag 20 augusti 2016

där gryningen dröjer - Anna Lihammer skriver om 30-talet så att det ekar in i samtiden


OK - här kommer en fullständigt onyanserad text. Jag fullkomligt älskar det som Lihammer gör i sina historiska kriminalromaner om kommissarie Carl Hell och polissyster Maria Gustavsson. Hon skriver om 30-talet så att diskussionerna och budskapet är nästan helt applicerbart på samtiden. Visst har det hänt en del vad det gäller jämställdhet sedan förkrigstiden och vi borde veta bättre när det kommer till hur man i ett humant samhälle behandlar sina medmänniskor men sorgligt nog så känns en hel del igen. Där gryningen dröjer utspelar sig huvudsakligen i två förkrigstider och att förlägga en roman 1936 med en kommisarie som är på väg till propagandamaskineriets OS i Berlin är ju minst sagt vältimat. Kommisarie Hell vill inte alls åka till Berlin för att vara med i bevakningen av OS och han blir lättad när han i absolut sista stund kallas tillbaka från flygplanet, det har begåtts ett dubbelmord i Stockholm som han måste ta sig an. Till sin hjälp väljer han som alltid polissyster Maria och inte är det populärt att han vill arbeta med en kvinna nästan sida vid sida. Högervindar blåser också i Stockholm och nazisternas ideal med en sund själ i en sund kropp hyllas, samhället skall vara funktionell och nya bostäder, flygplatser och kontor byggs. Det som är lite trasigt och har en skavank skall sorteras bort. Den starkaste överlever eller?

Den andra huvudstoryn har en än mer dramatisk miljö, den handlar om en professor som tar med sig en grupp studenter till Arktis för att leta efter lämningar från Andréexpeditionen och efter strapatser tvingas de övervintra i kylan och mörkret helt utan utrustning. Det som sker den vintern påverkar de överlevande resten av deras liv och man kan avslöja så mycket att de båda berättelserna snart nog hänger ihop, också i utredningen. Har ni inte läst Anna Lihammer tidigare så rekommenderar jag att man börjar med den fösta delen Medan mörkret faller, fortsätta med Än skyddar natten och sedan snabbt kasta sig över Där gryningen dröjer!


3 kommentarer:

  1. Parallellhistorier ... Jag är så trött på det konceptet. Älskade Lihammers första, var lite mer tveksam till andra och nu, med två huvudberättelser, känner jag mig inte särskilt sugen på trean. Men, jag gillar polissystern Maria och faktiskt även Hell, så kanske blir den läst ändå.

    SvaraRadera
  2. Den här har jag längtat efter! Jag hoppas att den snart kommer på Storytel - eller biblioteket hemma.

    SvaraRadera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!