I den här romanen undersöker Erlendur och hans team ett mord på en liten pojke som hittas vhjälstucken utanför höghuset där han bor. Pojken är av thailändsk härkomst och polisen funderar om det är ett mord med rasistiska förtecken, handlar det om knark eller har något som hänt i familjen?
Som alltid när man läser Indridason som är det en ganska långsamt och stillsamt berättad historia, där finns gott om tid att lära känna alla karaktärerna och jag är barnsligt förtjust i de isländska miljöerna. Erlendur har det stökigt med sitt privatliv, hans två vuxna barn har han dålig kontakt med och samtidigt som han utreder mordet på pojken konfronteras han med hur ensam han egentligen är. Hans brors död plågar honom och en del av romanen ägnas åt att börja nysta i vad som faktiskt hände den där dagen på heden när brodern dog. Jag gillar skarpt serien och tycker att man ska läsa dem i ordning. Börja med Glasbruket och sedan har men många härliga lästimmar framför sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!