torkans år - en vibrerande roman från Schweiz

Torkans år av Roland Buti är en perfekt Anna-bok. Så var det sagt. Det finns väldigt lite som jag inte gillar med den här välskrivna och vackra romanen från Schweiz. Tiden, stämningen, människorna och språket, precis i min smak.

Det är 1976 och på Schweiz landsbygd är värmen tryckande och torkan svår. Hos familjen Sutter är det främst oron för den nystartade kycklinguppfödningen som plågar. De har investerat allt i en modern uppfödningslada och när fläktarna inte mäktar att hålla värmen från hallen dör djuren ett efter ett. Fadern arbetar sida vid sida med den 13-årige sonen Gus och det är Gus som berättar minnena från den där sommaren då allt förändrades. Som en exotisk virvelvind drar moderns väninna Cécile in på gården, storasyster Lea är redan på väg bort och den gamla hästen har bestämt sig för att dö. Gus drar runt i hettan och observerar med hjälp av sitt ritblock, han lever med naturen och han har djuren nära. Han är nog bättre på djur än människor om man ska vara ärlig. Han befinner sig mitt emellan barn och vuxen och traditionerna kräver att han, som äldste son, skall ta vid släktgården. Samtidigt så inser han att de kan finnas en värld bortom den lilla byn, bortom arbetet bredvid fadern.

Ibland så känns det som att böcker jag läser liksom är besläktade med något annat jag läst och med Torkans år är det mest av allt Maggie O'Farrells Sommaren utan regn som dyker upp. Det är en annan roman som beskriver en familj under den heta sommaren 1976 och jag tänker också mycket på Korparna av Tomas Bannerhed. Anse er härmed tipsade!