månadens språk: Omvägen av Gerbrand Bakker

Jag köper nästa aldrig några böcker på bokmässan, det blir så jobbigt att bära runt på dem och det allra mesta jag vill läsa finnas att få på annat sätt. Men. Så är det ett förlag där jag alltid handlar: Nilsson förlag. Helt enkelt för att de ger ut fantastiskt spännande titlar översatta från en mängd små språk och att jag önskar så att de ska kunna fortsätta med det. Den här mässan blev det bland annat Gerbrand Bakkers Omvägen och nu äntligen blev den läst. Tack Ugglan och bokens utmaning #månadensspråk för det!

Nederländska är det alltså det språk som romanen är skriven på trots att den utspelar sig huvudsakligen i norra Wales. En medelålders kvinna lämnar sitt hem och sin man i Holland och packar bilen och släpkärran full, hon parkerar sig så småningom i en ensligt belägen stuga i norra Wales. Det enda sällskap hon har är en flock tamgäss som blivit kvar efter den förra ägarinnan. Gässen decimeras sakta men säkert och Agnes, eller Emily eller vad hon faktiskt heter försöker bygga en säkrare bur till dem så att de ska överleva. De vill inte gå in där, och snart märker vi som läser att Agnes inte heller tar särskilt bra hand om sig. Hon strövar i omgivningarna, badar och får besök av en nyfiken granne och hon försöker sig på att arbeta med sin avhandling om Emily Dickinsons poesi men livet på landsbygden vaggar in henne i en lunk som bara bryts när den unge mannen Bradwen dyker upp.

I korta kapitel, med knappt och precist språk ger Bakker fler och fler ledtrådar till varför kvinnan har flytt sitt hem och vad hon har föresatt sig att uppnå. Jag är medvetet lite mystisk här för jag vill inte avslöja allt för mycket av handlingen. Det här är en mycket fin lite roman som låter läsaren fylla i och fundera mycket runt texten. Just den sortens böcker som jag uppskattar, men som kräver ett lite piggt huvud. Jag är glad över att jag läste och kan också tipsa om Bakkers Där uppe är det tyst 
som jag läste och skrev om 2012.

Månadens språk är alltså nederländska och jag kanske fortsätter med en roman av Jaap Robben som jag köpte i Amsterdam för ett antal år sedan: You Have Me to Love