kallocain - Karin Boye

Här har varit tyst. Jag har varit riktigt krasslig och inte kunnat varken läsa eller hänga med ordentligt i alla flöden. Om jag haft det där som inte skall nämnas vid namn är oklart men rejäl influensa kan jag skriva upp på. Hur som.

I veckan som gick så funderade vi inne på Kulturkollo läser på vilken bok vi skulle ta oss an tillsammans nästa gång. Digitala bokcirklar är garanterat virusfria och Linda la upp en omröstning där medlemmarna fick tycka till. Nästa bok blir Memorys bok av Petina Gappah och start på den cirkeln blir 15 april. Jag minns boken som mycket bra och i den finns många teman att prata om. Bra val av gruppen!

Men vad har då det med Kallocain av Karin Boye att göra?

Jo, ett av förslagen som man kunde rösta på var just Boyes klassiker från 1940. Jag insåg att jag faktiskt inte läst den. Det var tvunget att åtgärdas. Den dystopiska romanen skildrar ett land där människorna är förvandlade till någons slags enheter som är till för att tjäna fosterlandet. Kärleken är till för att reproducera sig (likt Tjänarinnas berättelse) och för att att ska hålla sig på sin plats i maskineriet så är hierarkierna starka med militären och polisen som ständiga övervakare. Olika städer har olika uppgifter (här associerar jag till Hungerspelen) och i Kemistaden bor Leo Kall. Han har i sitt laboratorium upptäckt ett slags serum - ett sanningsserum som skall få alla att tala sanning. I ett land där egna uttalade tankar kan vara mycket farliga och där det mänskliga som känslor har rationaliserats bort kan ett sådant serum göra mycket nytta. Förrädare kan spåras och motståndare till regimen kartläggas.

Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn är en roman som utspelar sig i Berlin 1932 med Karin Boye i huvudrollen. Det är en litterär fantasi men den ger ändå en möjlig inblick i hennes liv i Tyskland innan kriget och den bidrar med ytterligare perspektiv till läsningen av Kallocain. Att Boye levt vardagsliv i ett land på väg mot diktatur avspeglar sig så tydligt i romanen. Hon vet vad det är att bli övervakad in till det mest intima, hon vet vart propaganda och angiveri leder ett land och dess befolkning. Det bränns och känns långt in i romanens innersta att hon så förtvivlat vill tro på att det finns människor där innanför uniformerna och protokollet.

I dagar av pandemi och stor oro i välden så var kanske inte den här läsningen den muntraste men den var absolut så uppslukande att man glömde både tid och rum för en stund. Det här är en kortroman som man med fördel kan lyssna till i segment. Där finns mycket att fundera på under läsningen och det är förhoppningsvis ingen spoiler att avslöja att jag tar med mig bilden av Leo där han lägger sitt huvud i sin hustrus knä. En sådan konstig gest har han aldrig förr sett eller varit med om men i just den stunden så var det det som han önskade. En stunds mänsklig värme och närhet.