mitt liv som pingvin

SVT sänder en norsk serie om polarforskare. Det märks att vårt grannland är otroligt stolta över sina äventyrliga upptäcktsresande och senast handlade det bl a om Nansen och hans fartyg FRAM. Inte är jag väl särdeles intresserad av polarforskning men eftersom vi sett fartyget på ett museum i Oslo så fortsatte jag att titta. Tänk att människor gav sig av ut i det okända, kunde inte kommunicera. Vilka strapatser. Man undrar vad som drev dem?

I Katarina Mazettis småroliga roman Mitt liv som pingvin ger sig en grupp från Sverige ut på en resa till Sydpolen för att hitta pingviner, eller kanske är det för att hitta sig själva? Som alltid med Mazetti så är igenkänningsfaktorn stor, alla personerna på resan känner du igen i en släkting, arbetskamrat eller måhända i dig själv. Resan blir betydligt mindre strapatsrik än de norska äventyrarnas men under ytan så har resenärerna hemligheter som avslöjas allteftersom ruttens gång. En lättläst bok som i sin komik också avslöjar tragik. Klart läsvärd! Fick när jag skrev detta lust att se Happy Feet. Får hoppas det kommer några barn hit på besök som alibi snart...