Vattenmelonen var den första romanen jag läste av Marian Keyes, 1995, och sen dess har jag sett fram emot att läsa hennes nya, oftast på engelska. Jag gillar de ironiska samtidsskildringarna med massor av glättad yta och rappt språk men med en allvarlig underton. När Oväntat besök på Star Street stod i hyllan på bibblan så var jag snabb på att plocka ned den i min korg. Lite chick-lit passar min överhettade hjärna precis, eller?Någon, med ett särskilt uppdrag, håller ett vakande öga på hyreshuset på Star Street i Dublin och genom denna fe (?) får vi lära känna invånarna. Där bor den 40-årskrisande tjejen i karriären, den unga tjejen som tar hand om sin dementa mamma, det förälskade paret som kanske inte alls är så lyckliga och den gamla änkan som extraknäcker som spådam. Kontentan av alltihop är väl att alla letar efter bekräftelse och kärlek oavsett ålder. Jag brukar gilla Keyes så mycket att jag läser dem på en kväll eller så men den här boken tog en vecka. Småseg och schablonartade personer, förutsägbar och inte den vanliga spänsten i språket. Ingen höjdare alltså - men funkar som en stunds avkoppling. Lustigt nog är detta den tredje boken på kort tid som jag läser som utspelar sig i ett hyreshus, populärt berättargrepp?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!