Lagom till att flera omkring mig har ålderskris light så läser jag Inger Alfvéns När förnuftet sover. I den får vi möta det strävsamma och framgångsrika äldre paret som plötsligt tvingas att förändra sitt sätt att leva. Fabian är författaren som nu har fått alla möjligheter att skriva den stora romanen eftersom hans fru Ingeborg gått i pension från sitt krävande jobb som jurist. En dag i januari ska Ingeborg städa undan julen och faller illa. Ingeborg blir beroende av hjälp och Fabian flyr till en varm strand och istället för att möta ålderdomens krämpor tillsammans så ska var och en rå sig själv. Löftet om livslång sanning kankse döljer livslånga lögner?Detta är en filosofisk, lite långsam och vacker betraktelse om författarskap, kärlek, vänskap och åldrande. Där möter vi också en dotter som ständigt känner oro för sina föräldrar. Inger Alfvén är duktig på att bygga upp tankevärlden hos sina huvudpersoner och det känns trovärdigt. Så här kan det säkert kännas att nalkas slutet av sitt aktiva liv och romanen beskriver på ett eftertänksamt sätt hur människan omvärderar sina behov och önskningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!