söndag 15 maj 2011

när man skjuter arbetare

"Hon var en människa som ville säga som det var och hon lärde sig aldrig att inte alla ville veta det"

Så lyder det eftermäle som Kerstin Thorvall lämnat i ett kuvert att öppnas efter hennes död. Kuvertet har legat bortglömt i Kungliga Bibliotekets arkiv tillsammans med ett storta antal lådor fyllda med Thorvalls papper och nu är det funnet av SvDs reporter Karin Thunberg. Vad gör man med en sista önskan som ingen bemödat sig om att hitta? Brevet lämnades till de vuxna sönerna som tänker sig att gravstenen skall få en inskription, nu när de vet hur deras mamma vill bli ihågkommen. En mamma som enligt dem inte klarade av att leva. Jag kan tycka att reportaget om Thorvalls efterlämnade papper var intressant men mest vill jag nog ändå minnas henne genom hennes arbete. Allra bäst för hennes triologi med samlingsnamnet Boken om Signe. (I dagarna är den första delen ännu en gång aktuell eftersom det är 80 år sedan skotten i Ådalen avlossades och arbetare dog.) När man skjuter arbetare är en personlig skildring av samhället i början av 30-talet då klasskillnaderna fortfarande är mycket stora. Vi får lära känna Hilma, en arbetarflicka som luras in i ett äktenskap där mannen är av fin familj men är psykiskt sjuk. I skuggan av oron och den avslutande delen, Från Signe till Alberte är mer dottern Signes berättelse och böckerna tillsammans är fantastisk svensk kvinnohistoria som jag läst, lånat ut och läst igen. När Thorvall i litterär form berättar sin mammas historia är det en upprörande text om hur kvinnan utifrån klass och kön trycks ned och hur hon får kämpa för sin värdighet. Tack för den historieskrivningen Kerstin Thorvall, att du ville säga som det var och hade förmåga att skriva ned det. Jag läser gärna.

4 kommentarer:

  1. DEN kommer jag ihåg. Väldigt intensiv bok. Jag kommer ihåg att jag var så arg å hennes vägnar så hon lurades av mannens familj. Hennes egen familj var inte heller något större stöd.

    SvaraRadera
  2. Ja, hon var verkligen utlämnad och också mycket utsatt. Hon skulle vara tacksam för att hon gift sig fint och att sedan mannen var manodepressiv, begick övergrepp, ruinerade ekonomin skulle hon bara utstå. Hilma är den som steriliseras så att arvet inte ska föras vidare. Hemskt. Klassresa där Hilma blir lämnad utan stöd!

    SvaraRadera
  3. "Här vilar
    en svensk arbetare
    stupad i fredstid
    vapenlös värnlös
    arkebuserad
    av okända kulor
    Brottet var hunger
    Glöm honom aldrig"

    (Erik Blomberg)

    Jag är född och uppvuxen i Ådalen. Historien är väl inpräntad i mig och jag berörs varje gång jag läser texter om händelserna.

    SvaraRadera
  4. Händelserna i Ådalen får inte glömmas, det var 80 år sedan som militären i Sverige sköt demonstranter. Nu förs den kampen på andra platser i världen men det var in tlänge sedan den var här...

    SvaraRadera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!