Nu är det alltså hög tid att skriva några rader. Ibland kan det vara lite otacksamt för en författare som haft en sådan formidabel succé som Anna Gavalda att skriva fler böcker. Det är lätt att jag jämför med Tillsammans är man mindre ensam och det är faktiskt orättvist mot den här historien. Mitt i livet står arkitekten Charles som snart fyller 50, han har börjat fundera över den klassiska medelålderskrisfrågan: var detta allt det blev, mitt liv? Han lever välordnat med sambo och tonårig välartad bonusdotter i en parisisk lägenhet och när han en dag får ett brev som talar om att Anouk är död så börjar resan. Han åker för att söka upp sin vän, vars mor dött och minnen från barndomen blandas med en flykt ut på landet där drömmen om ett enkelt liv lockar. Den franska titeln är La consolante - trösterskan och det här är en trösterik roman, lyckan är ingen sällsam fågel som bara flyger förbi. Den låter sig fångas och den stannar kvar om man själv vill. Varma personporträtt, lite lagom medelålderskris att känna igen sig i, lättläst fransk feelgood! Cést bon ca!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!