I min strävan att bli alltmer höginaktuell arbetar jag mig naturligtvis bakåt i Sofi Oksanens utgivning. Skämt åsido tyckte jag väldigt mycket om När duvorna försvann och började genast läsa Utrensning som lägger tonvikten vid det lantliga efterkrigs-Estland där den förstnämnda handlade om Tallin och berättar om ett samhälle i omvälvning vid murens fall istället för det statiska KGB-kontrollerade. Tekniken är delvis densamma, hopp i tidslinjen och en detektivhistoria som löses genom gamla anteckningar. Inte lika tydlig dramaturgi med avseende på detta dock, utan istället en något mer personlig skildring av huvudpersonerna. Temat är även här svek och vad människor fås att göra och framför allt vad människor ges utrymme att göra mot varandra i en totalitär stat. Eller vänta nu, Tyskland efter murens fall är ingen totalitär stat, men ändå bedrivs där modern slavhandel. Oksanen borde förlägga nästa bok till en annan miljö än krigshärjade diktaturer - jag vill veta om det är mänskligheten som sådan som är inte ond men inte god eller om vi kan skylla på omständigheterna.
Var den lika bra som När duvorna försvann? Eftersom nyförälskelsen lagt sig håller jag Duvorna högre, den var lite mer cynisk och vi gillar cynism, eller hur. Anna tycker tvärtom dock.
/Gästbloggare M
Låter intressant. Har inte läst något av SO tidigare och sätter gärna upp mig på lånalistan, ifall det går bra.
SvaraRaderaVi har den bara i tråkig pocket men den får du låna såklart.
Radera