tjugo träd och en apelsin

Jag har bott där i många år, och känner mig lika hemma där som i mitt hemland. Nej, förresten, det gör jag inte alls. Där är jag en främling precis som här. Fast här är jag en främling i dubbel bemärkelse. Jag är en främling var jag än är, människan är främling var hon än är.

Så funderar mannen som sitter på järnvägsstationen en sen vinterkväll någonstans i Sverige. Han har rest för att ta emot andra pris i en teckningstävling och han har en lång natts väntan på tåget hem framför sig. Efter någon timme i slummer och ensamhet får han sällskap av en kvinna, Mari, som också väntar på ett tidigt morgontåg. Hon vill gärna ha sitt porträtt tecknat och för att fördriva tiden bestämmer de sig för att han tecknar av henne medan hon berättar en historia. 

Tjugo träd och en apelsin av Hamdi Özyurt har undertiteln - En verklighetsbaserad kärlekshistoria och visst är det en fin kärlekshistoria som målas upp för mig som läser. Kvinnan, som är uppvuxen på Korfu, berättar om hur den starka kärleken mellan henne och hennes farfar har gjort henne till den hon är idag. Han älskade henne oreservationslöst och planterade på sin ålders höst tjugo apelsinträd för att kunna bjuda henne, hans ögonsten, en perfekt apelsin. Minnet av hans arbetsamma händer och hans känsla av att alltid vara främling och aldrig beklaga sig över det har Mari fått med sig som gåva i livet. 

I mötet på järnvägsstationen har hon med sin berättelse både lyst och värmt upp en kylig vinternatt för mannen och den har förgyllt en högsommarkväll för mig. Det här är en lättläst, kort roman i vilken de båda främlingarna som möts av en slump kan hjälpa varandra att förstå världen lite bättre. 

Jag är glad att jag stannade vid Hamdi Özyurts bokstånd på Stortorget i Visby, utan mötet med honom hade jag missat den här fina boken. Oväntade möten kan ju, som sagt var, leda till finfina upplevelser. Läs och förundras!