lördag 14 december 2013

en nypa salt - ännu en feelgoodare

Printz publishing är det lilla förlaget som har en förmåga att hitta och översätta feelgoodromaner med ett stråk av svärta. Så också i pocketaktuella En nypa salt.

Meg är 21 studerar genetik på universitetet och har en trygg och stadig pojkvän, Mark, som ser på världen logiskt och rationellt. Hennes mamma däremot är en kvinna som älskar fantasier, fantasterier och att laga mat. När mamman insjuknar i obotlig cancer så flyttar Meg hem för att få en sista sommar med sin mor, hon undrar så över sin bakgrund, vem är hennes far och varför lever modern ett så ensamt liv? Mamman älskar sin trädgård och för att den inte ska förfalla så anställer hon Ewan. Han är en helt annan sorts man än Mark...

Ja, det här skulle kunna bli en ganska smetig och förutsägbar historia med alla feelgoodingredienser på plats; vänskap, missförstånd, omprövningar av vad som är viktigt, spirande kärlek, död, sorg, sökandet efter ett förflutet och en hund men jag tycker Goodin tar udden av det genom sina fantastiska fantasier och beskrivningen av maten. Mamman har hela livet presenterat en alternativ verklighet för sin dotter med hjälp av älvor i trädgården som bäst fångas med tomma mjölkflaskor, gasmannen som fångade upp den lilla babyn i en stekpanna när bubblan hon vuxit i sprack, spagettiplantorna som de hade på fönsterbrädet. Hennes kärlek till mat och matlagning är så fint beskrivet och visst får man lust att odla sin trädgård när man läser. Och ta vara på all tid man har, längtan efter dottern slår till.

En oväntat välsmakande feelgood alltså - Tack till Linda som hittade på second hand. Det är bra med bloggisar som ser till att man varierar sig. Boken ska genast få resa vidare till byteshyllan på jobbet, den ska få bli läst av många fler! Nu tror jag minsann att jag läst utanför lådan nästa hela december, nästa bok som jag ska ta mig an är noveller som är en blandning mellan fantastik, sci-fi och skräck. Vart är min läsning på väg? :-)

4 kommentarer:

  1. Läste den för ett år sedan och kommer ihåg att jag fastnade för framsidan och jag småler när jag ser den och minns... :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jomen, det är en bok man småler åt :-)

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!