lördag 14 september 2013

nästa stopp: Tyskland!

Lyrans jordenruntresa fortsätter med ett stopp i Tyskland. Bjuder en repris från februari 2013:
Ännu en berättelse om judarnas situation i Tyskland under kriget. Kan det verkligen vara något? Är nu inte det mesta berättat, det mesta sagt?

Nej, nu är det väl en gång så att det kan inte bli för många skildringar av en av mänsklighetens grymmaste handlingar, Adams arv av Astrid Rosenfeld tillför dessutom något nytt, något som jag inte läst förut.

Boken och berättelsen börjar vid tiden för murens fall. Eddy växer upp med sin mamma och hans trygghet är mormor som bor i den stora lägenheten i Berlin, uppe på vinden har morfar isolerat sig, krigsskadad. När morfar dör gifter sig modern med en vagabond och ett kringflackande liv utan skolgång blir vardag för Eddy. Han blir en gatsmart kille som klarar sig i alla lägen och ständigt blir han påmind om hans likhet med sin mormorsbror Adam.

Eddys mormor dör och, i den tillstängda vindsvåningen i lägenheten i Berlin ligger ett manuskript märkt Adams arv. Adam var en judisk pojke som växer  upp i Berlin, med sin vackra mormor och en krigsskadad morfar på vinden,  han träffar som mycket ung en flicka, Anna, de förälskar sig och sedan bryter kriget ut. De kommer från varandra och Adam tillbringar resten av sitt liv med att söka efter och försöka rädda Anna. Eddy läser de handskrivna sidorna och bestämmer sig för att leta rätt på Anna, kanske har hon mot alla odds överlevt utrensningarna?

Det lite ovanliga i den här berättelsen är hur tyskarna beskrivs. De nazistiska höjdarna blir antingen urklipp på en vägg eller mänskliga, familjen har en nära vän som blir SS-major och hans lojala omsorg om Adam och hans mormor är nästan självutplånande. Lojalitet är ett tema och den kolsvarta humorn, galghumorn med snabba repliker och absurda situationer ett sätt att hantera den sorgliga berättelsen men det som stannar i mitt minne är ändå kärlekshistorien. Den mellan Adam och Anna som inte ens hann börja innan den tog slut och som blev Adams öde. De två tiderna speglas snyggt i varandra och tydligt är att generationerna har mycket gemensamt, kanske hade Rosenfeld kunnat hoppa över slutet. Det behövdes inte, jag var alldeles nöjd ändå.

En annan roman som jag läst det senaste året och som också gav mig nya perspektiv på Tysklands historia är I skuggan av min bror av Uwe Timm.

Andra som skrivit om Adams arv är: SvDMimmimarie och Fru E.

2 kommentarer:

  1. Den här boken funderade jag också på att läsa i Jorden runt-utmaningen, men nu börjar jag undra om jag kommer att hinna... Wolf Hall har det åtminstone blivit. Jag ska absolut läsa Adams arv någon gång i alla fall - kul att läsa vad du tyckte om den!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wolf Hall är ju en rejäl utmaning så jag förstår om du inte riktigt hinner med fler. Adams arv har jag prackat på flera kollegor på jobbet och dessutom släktingar alla har gillat!

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!