ett brokigt band om renens horn - en roman om livet som evenk i Mongoliet

I helgen har jag läst en kärlekshistoria där jag får följa en ung flicka Dasja och en ung man Pasjenka på deras väg mot ett liv tillsammans. På något vis så ligger den här historien placerad utanför tiden, den beskriver ett traditionellt sätt att leva och de yttre tidsmarkörerna är få, miljön är desto viktigare. De lever i en floddal med bergen runt omkring i det inre av Mongoliet och det sibiriska klimatet är strängt. Dasjas familj har rest till marknadsplatsen och kvar i kåtan/vistet är Dasja och hennes två yngre syskon. Hon ska se till att familjen och de renar familjen lämnat bakom har det bra under tiden de är ensamma. En kväll dyker den unge mannen Pasjenka upp med en gåva, han lämnar henne en näverask med två vackra sidenband. I fullmånens sken smälter deras skuggor samman och outtalat vet de att de är ämnade för varandra. Ett giftemål i evenkernas kultur är inget som man bara ordnar, det handlar också om att stärka allianser och familjeband.

Ett brokigt band om renens horn  av Balajieyi är något så unikt som en berättelse skriven av en kinesisktalande evenk som lever i Mongoliet. Evenker är ett av de minoritetsfolk som lever som nomader och i författarens efterord beskriver hon sitt folk som ett jägarfolk med en stark kulturell sammanhållning och människorna är beroende av renen som de använder som lastdjur.  

På översättaren Anna Gustafsson Chens blogg Bokberget hittar jag mer information om författaren:
"Balajieyi Keradam föddes 1942 i ett renskötarläger djupt inne i skogarna bland Stora Hingganbergen i Inre Mongoliet. Hennes hennes mor Nara var de kinesiska evenkernas sista shaman. 1964 dog Balajieyis man och hon fick ensam uppfostra de fyra barnen. Dottern Ljuba och sonen Weijia är båda framstående evenkiska konstnärer. Balajieyi har tillbringat större delen av sitt liv i skogen tillsammans med sina renar. Först 2012, när hon drabbades av sjukdom, lämnade hon bergen. Hon samlar på evenkisk slöjd och konsthantverk, och nedtecknar sina minnen för att bevara kunskapen om de kinesiska evenkernas traditionella livsstil."

När jag nu läst klart så funderar jag över varför jag fascineras så av den här boken, det är nog så att känslan av att kika in i en helt annan sorts sätt att leva är det som kommer att stanna i mitt minne. Beskrivningarna av hur jägarna tar hand om sitt byte, mat och husgeråd, livet tillsammans med renarna och kalasandet vid bröllop ger mig möjlighet att uppleva något som jag aldrig tidigare mött. Samtidigt så kan man känna igen de allmänmänskliga känslor av glädje, hopp, förälskelse, avund och omsorg om sin nästa som förenar alla männsikor i alla tider. En mycket spännande roman som med sin starka känsla av närvaro i en plats och en kultur som inte är min får mig att googla!

Som av en slump så har nyhetsflödet den här veckan rapporterat en hel del om de olika renskötande minoriteter som finns runt om i världen. Detta kommer sig att World Reindeer Herders' Congress just håller på i Jokkmokk. Där samlas representanter för 24 olika folkgrupper som alla helt eller delvis försörjer sig på rennäring.