the dark angel - en ny del i serien om Ruth

The Dark Angel  är del 10 i serien om arkeologen Ruth Galloway och med den här delen så tröttnade jag rejält på hela grejen. Jag har läst på i serien och irriterat mig på Ruths viktnojor, förhållandet med Nelson som bara frustrerar alla och det omständliga berättandet men de kluriga brotten, de mysiga miljöerna och de udda karaktärerna har vägt upp. Man inte längre. Med den här delen så kändes det bara ointressant och tjatigt. Relationsproblemen hopar sig och det ältas till absurdum, könsrollerna är stereotypa och kommentarerna om utseende är så helt onödiga att jag tänker - Å nej. Inte igen.

Kanske beror mitt ointresse på att Ruth i den här boken blir inbjuden till Italien för att titta på ett skelett, på något vis så förstärks det som jag inte gillar med böckerna i den italienska miljön. Ruth reser alltså till Italien tillsammans med sin dotter, hon skall arbeta och fira semester. Allt börjar ganska bra men snart hittas byns präst mördad, när en jordbävning sedan skakar om kyrkogården så kommer ett skelett i dagen, hennes kollega och värd  hotas och kanske finns där konflikter från mycket länge sedan som kommer till ytan?

Alltså, det här var ingen höjdare. Vill man läsa mysig cosy-crime så rekommenderar jag absolut Elly Griffiths men börja från början i serien och stanna någonstans kring bok 6. Där är det lagom att sluta så slipper man bli så där besviken som man blir när man upptäcker att man inte riktigt orkar med sina gamla vänner längre. Man har faktiskt tröttnat men inte riktigt vågat bryta kontakten, det gör jag härmed. Punkt slut.