När Alice är nio så blir hon föräldralös i en eldsvåda fascinationen för vatten och rädslan för eld följer henne genom livet. Hon flyttar till sin farmor, där får hon lära sig allt om blommor och blommornas språk och varje kapitel inleds med en australiensisk blomma och vad den representerar. När sedan Alice flyttar till ett naturreservat i öknen (osäker på om det är Ayers Rock, men troligen) och blir naturguide där så kan hon använda sina kunskaper om floran. Det där med att kommunicera med människor går inte helt enkelt och när hon blir förälskad så öppnar sig tron på ett lyckligt liv. Jag är inte helt såld på den här boken, det blir för hoppiga och för spretigt för mig och ibland tänker jag att jag hade velat läsa en novellsamling med Alice som nav. Där finns alla de här berättelserna som var och en är intressanta men som roman så håller det inte riktigt för mig.
Miljöbeskrivningarna och blommorna är någon som jag tar med mig från den här romanen, klart att jag googlade Sturt Desert Pea för att få koll på den växt som beskrivs som magisk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!