Gurun i Pomonadalen av Mikael Bergstrand är den tredje delen i serien om den medelålders Göran från Malmö: avdankad reklamare, MFF-supporter och mycket frånskild. Boken börjar med att Göran åker på sin indiske vän Yogis bröllop och upplever både fest och bröllopsresa till Taj Mahal. (Snart är jag på plats och det har varit intressant att läsa den här feelgoodserien inför resan.) När han sedan kommer hem till Malmö så är han arbetslös, han dricker för mycket och hans förhållande med KBT (hans f d psykolog) verkar vara slut. Vid en lunch med sin mor så får han ett erbjudande, kan han passa moderns sambos sommarhus på Österlen under sommaren? Klippa gräs och rensa rabatter?
I Görans trappuppgång sitter dessutom Yogi som kommit på oväntat besök. Han har bestämt sig för att försöka exportera indiska kläder och pashminasjalar till Sverige och han tänker sig att Göran är den perfekte försäljaren, han som kan reklam. Med Yogis ögon så avslöjas ett antal svenska kulturella företeelser och självklart hamnar de båda kumpanerna i diverse dråpliga situationer när de bestämmer sig för att husera i huset Pomonadalen.
Kanske är det så att jag fått lite overload eftersom jag lyssnat på tre böcker nästan i rad men nu i del tre så känner jag mig mätt på den här serien. Visst fnissade jag då och då, fördomar och traditioner utmanades och driften med alternativa levnadsätt är på pricken men nu är det dags för den där medelålderskrisen som Göran har att ta slut. Han får ta och kamma sig och ta tag i resten av sitt liv. Till exempel ta och skriva den där romanen ...
Vilket väl var vad Mikael Bergstrand också gjorde.
I Görans trappuppgång sitter dessutom Yogi som kommit på oväntat besök. Han har bestämt sig för att försöka exportera indiska kläder och pashminasjalar till Sverige och han tänker sig att Göran är den perfekte försäljaren, han som kan reklam. Med Yogis ögon så avslöjas ett antal svenska kulturella företeelser och självklart hamnar de båda kumpanerna i diverse dråpliga situationer när de bestämmer sig för att husera i huset Pomonadalen.
Kanske är det så att jag fått lite overload eftersom jag lyssnat på tre böcker nästan i rad men nu i del tre så känner jag mig mätt på den här serien. Visst fnissade jag då och då, fördomar och traditioner utmanades och driften med alternativa levnadsätt är på pricken men nu är det dags för den där medelålderskrisen som Göran har att ta slut. Han får ta och kamma sig och ta tag i resten av sitt liv. Till exempel ta och skriva den där romanen ...
Vilket väl var vad Mikael Bergstrand också gjorde.
Behöver man läsa del 1 och 2 innan del 3?
SvaraRaderaJa, det rekommenderar jag. Man får följa Göran i dem.
RaderaDel 2 var solklart bäst!
SvaraRaderaJag gillade också del två.
RaderaBara jag som tycker att den sista delen var bäst? :)
SvaraRaderaJag blev nog lite övermätt på Göran tror jag. De var egentligen alla bra!
RaderaTror ni det kommer en till del? Ska bli spännande att se...
SvaraRaderaEn absolut favorit!
SvaraRadera