söndag 11 september 2011

sånt jag berättar för Allah - febrig monolog om drömmen om en framtid



Det jag egentligen vill fråga Dig om, Allah är: Kan man undkomma sitt öde?
 
Jbara, den unga marockanska herdeflickan, väntar inte på att Allah ska förändra hennes liv, hon tar chanserna när de kommer och även om de innebär förnedring så är hon stark i sin väg mot ett självständigt liv. Hon använder sitt utseende och sin kropp för att få möjligheten att lämna sin födelseby och under hela resan samtalar hon med Allah. Hon är övertygad om att Allah förlåter henne, förstår henne och hon väntar inte på att livet skall förändras om Gud vill, hon vill själv kunna styra sitt liv och inte gömma sig bakom mantrat Inch'Allah..
Förlåt att jag skyllde på Dig nyss, Allah. Jag vill inte vara som de där som tycker om att ge Dig skulden. Folk gör så hela tiden. Istället för att ta tag i saker väntar de på att Du ska göra det, Du.
När jag läst Saphia Azzedines Sånt jag berättar för Allah får jag nästan sätta mig stilla ned och andas djupt. Andas för att kunna sortera in alla intryck som sköljer över mig på de150 glest skrivna sidorna. Jag läser på insidan av omslaget att boken framförts som monolog på scenen och jag kan höra Jbras röst från sidorna. Det personliga, arga och ofta slagfärdigt humoristiska samtalet med Allah passar alldeles fantastiskt att iscensätta. Boken beskriver ett kvinnoförtryck som är så främmande att det nästan är svårt att greppa samtidigt som jag involveras och berörs av den okunniga flickan som säljer sin kropp för sötman hos en fruktyoghurt, hittar en diorväska som ger henne möjlighet till ett annat liv, valen hon gör för att få någon slags människovärde. Val som innebär att hon offrar sitt barn, säljer sin kropp och hamnar i fängelse och som ändå inte hindrar henne från att drömma om en bättre framtid.

När jag hämtat andan kommer jag att tänka på Röst ur djupet av Nawal el Saadawi, det verkar inte som att så väldigt mycket förändrats på de 35 år som gått sedan den skrevs. Firdaus berättar sin historia, Jbara sin och båda ger oss en bild över hur starka kvinnor, ofta i religionens namn, förtrycks och förnedras i ett patriarkalt samhälle, trots det kan de inte kuvas. Läs mer om boken hos GP, SvD och Enligt O

3 kommentarer:

  1. Åh va jag gillade denna bok!! Brukar inte läsa om men det kommer jag göra med denna.

    SvaraRadera
  2. Jag gillade verkligen den här boken!Den tog liksom andan ur en...

    SvaraRadera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!