torsdag 2 augusti 2012

When Nature Calls

Gästbloggarn är inte direkt en naturnära person, men inatt vid halvtretiden när han var uppe i ett ärende (se rubrik) fick han ett infall, en aning, en varseblivning, och tog vägen om vardagsrumsfönstret för att undersöka om någon av alla trädgårdsmarodörer var i farten. Utan linser eller glasögon var det svårt att se, men när han öppnade fönstret hörde han ett misstänkt ljud. Ett ljud han aldrig hört och hoppas han aldrig mer kommer att höra. Något omänskligt. Oh, horror. En godnattläsning av Patricia Highsmith där det grävdes ned och upp lik i direkt angränsning till Tom Ripleys trädgård bidrog till att Gästbloggarns blod frös till is i hans ådror (en metafor som naturligtvis Highsmith aldrig använt - om hon inte uppfann den).

Gästbloggarn famlade i sovrumsmörkret efter glasögon, återvände till vardagsrummet och tände altanbelysningen och genom det öppna fönstret tittade han nu Honom rakt i ögonen. Och Han tittade tillbaka. Grävlingen. Han var vacker, med det i ansiktet tecknade mönstret ytterligare accentuerat av den kalla belysningen. Gästbloggarn kände med ens att han och Grävlingen var ett med varandra. Förstod varandra. Eventuellt gällde detta övriga universum också. Denna sinnesstämning övergick, hos Gästbloggarn, till irritation då grävlingen tydligen inte hade vett på att skämmas för den substansiella åverkan på gräsmattan han även denna natt var ifärd med att göra . Grävlingen verkade helt nöjd med att stå där i samförstånd och vara ett med varandra etc. Gästbloggarn åstadkom några patetiska knäppande med fingrarna (han ville liksom Tom Ripley inte väcka övriga i huset eller i grannhusen), vilka det förhärdade djuret inte reagerade på förrän grävlingens kumpan och medbrottsling plötsligt fick nog. Ur skuggorna runt äppelträdet, eller möjligtvis och ännu värre Bloggredaktörns mödosamt odlade finrabatt lösgjorde sig ett rådjur och sprang framför den snopne Gästbloggarns ögon över gräsmattan, ned i diket och in i den mörka natten. Med ett hånleende följde den nu häpnadsväckande snabbe grävlingen efter. De är en liga! Troligen är grävlingen det kriminella geniet och rådjuret hans pålitlige medhjälpare.

Gästbloggarn gick och lade sig, naturligtvis utan att kunna somna om, och läste om när Tom Ripley blir levande begravd strax utanför sin trädgård, vilket lär bädda för ytterligare försämrad nattsömn framöver. För att hitta tillbaka till den första stunden av djup förståelse av alla varelser på vår jord, även grävlingar, letade han upp nedanstående filmscen. Gästbloggarn gestaltas här av två karaktärer kan man väl säga, först den misstänksamme hyresvärden, sedan Ace Ventura (och till slut hyresvärden igen). Scenen kommer väldigt nära att förmedla nattens upplevelser.



/Gästbloggare M

8 kommentarer:

  1. :)

    När jag så småningom läser om Mr Ripleys bedrifter (de tre delarna ligger i en evighetslång bokhög) kommer jag troligen att undra när det är dags för grävlingen att göra entré.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha... del två borde faktiskt ha en grävling. Highsmith har missat lite där.

      Radera
  2. Tur att grävlingar är nattdjur, annars hade vi kanske inte vågat oss ut till Tjörn till helgen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Värre är väl att jag ska bo själv nästa vecka, det är många ljud i natten!

      Radera
  3. Tänk vilka minnen - min pappa sköt grävling under krigsåren och tro det eller ej, sålde köttet till stadens stadshotell :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag lovar att inte äta den stackar'n om han bara håller sig borta.

      Radera
  4. Åh jag mötte en grävling i full fart rakt mot mig på altanen förra sommaren och jag vet inte vem av oss som blev räddast. Inget samförstånd whatsoever där inte! i år hoppas jag att föräldrarnas hund jagade bort den en gång för alla när han var under huset och röjde runt i våras.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En arg tax eller drever kan väl skrämma bort de flesta:-) Hittills har den hållt sig från altanen här. Det tackar vi för!

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!