tisdag 28 oktober 2014

vi var alltid beredda - aktuell på kulturkollo

Veckans tema på kulturkollo är Döden, döden, döden. Idag bjuder vi ett samtal med författaren på kulturkollo. Välkomna dit!


Att göra det som på dig kommer an.

Tänk att människan är en så synnerligen både stark och anpassningsbar varelse. Man lever livet som det kommer mot en och hanterar de situationer som man hamnar i. Gör det bästa av de förutsättningar man har, man vill överleva. Älskar och kämpar gör den lille pojken Sam, det gör hans mamma Annika och hans pappa Jon. Trots det så dör Sam. Tio år gammal somnar han in och en ny sorts kamp tar sin början för familjen, den som handlar om sorgen, saknaden och tomrummet efter en älskad storebror.  

Sam är Jon och Annikas första barn och han föds med en lever som inte fungerar, snart blir den lille pojken allt sjukare. Familjen slutar inte att hoppas på bot, hoppas på förbättring. Samtidigt så finns den alltid där, känslan av en katastrof. Det som inte får, men kan hända. De var alltid beredda på en ny infektion, en ny komplikation. Ändå var de inte beredda på döden. 

Att utan att tveka göra det man måste för att rädda sitt barn är så grundläggande också i mitt liv och just det gör att den här boken blir en verkligt fin läsupplevelse. Vi var alltid beredda är en djupt personlig och samtidigt universell berättelse som börjar med det svåraste. Att ett älskat barn dör. 
Berättelserna om livet med Sam är gripande, berättelserna om de långa sjukhusvistelserna, vardagslivet, syskonens självklara sätt att anpassa sig till storebror är osentimentala och samtidigt nära. För mig så var det nödvändigt att distansera mig lite från de partier som handlar om sjukdomen men avsnitten om efteråt, om sorgen, kryper innanför mitt skinn ända in till hjärtat. Annika Koldenius skriver sin och familjens historia naket, ärligt och mycket modigt. 

Den här romanen visar så tydligt på hur livet rymmer både stark kärlek och stor sorg och visst är det praktiskt att försöka fastna i vardagssysslorna, ordnandet och fixandet, byggandet och logistiken när man inte orkar tänka på att döden är nära. Och i arbetet. Det är en överlevnadsstrategi när livet är svårt som jag tror att många tar till och kan känna igen sig i. För Annika blev tomheten efteråt, när livet skulle börja om utan Sam, mycket svår. Nu var hon inte längre Sams mamma. Vad händer med en människa när en stor del av det som skapat ens identitet försvinner? 

Länge låg den där i sommarläsningshögen och sneglade på mig. Vi var alltid beredda av Annika Koldenius var en bok som jag inte var säker på att jag skulle klara av att läsa.  Har Annika orkat skriva den så ska väl vi orka läsa. Så skrev en bloggis på nätet till mig. Så då gjorde jag det. 

Gör det alla. Orka läsa, det här är en av höstens finaste böcker. 

- repris från augusti 2014 -

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!