söndag 12 maj 2013

americanah - Chimamandas nya är läst!


"I discovered race in America and it fascinated me."

Americanah  - efterlängtade nya roman av Chimamanda Ngozi Adichie! Visst har jag lagt förväntningsribban mycket högt, väntat på romanen har jag gjort och bevakat på adlibris för att kunna få den i min hand så snart som bara möjligt. Då gäller det att inte ha så höga förväntningar att det sedan bara blir platt fall av alltihop... 

Och ja. Lite pannekaka men också mycket, mycket läsvärt blir min dom. 

- Det här är en bok om hår. Så säger Adichie själv i en intervju och håret: det afrikanska, krusiga, bångstyriga och svårtämjda får bli en symbol för den svåra frågan om identitiet och ras. Spelar ras någon roll i det amerikanska samhället idag när presidenten själv är mandelfärgad och har en helsvart fru? Visserligen rakpermanentad, men ändå?

En americanah är en välutbildad afrikansk kvinna som anpassar sig till livet i USA, rakpermanentar sitt hår, talar med amerikansk brytning trots att afrikansk engelska är modersmålet och hon anstränger sig så för att passa in att hon till slut inte passar in någonstans. En sådan prövar Ifumelu att bli men där är något som skaver. Trots framgång i karriär, ett kärleksfullt förhållande med en WASP och materiell trygghet kan hon aldrig bli en riktig amerikan. Det här är en mycket politisk roman som vill diskutera svåra frågor med oss och vad passar då bättre än att förlägga handlingen till en frisörsalong? Ett ställe där de flesta frågor kan avhandlas och där olika människor möts av en slump.

Ifemelu ska alltså flytta tillbaka till Nigeria, efter tio år i USA har hon tagit kontakt med sin ungdomskärlek Obineze och för att vara redo för resan måste hon få sitt hår flätat. Under den långa sittningen får jag som läser både Ifemelus och Obinezes liv återberättat för mig. Deras barndoms och ungdomskärlek är vacker och hängiven och när de skiljs åt lovar de varandra trohet. Berättelsen tar mig med till USA och London, till en känsla av utanförskap och exil och en obändigt enveten livsgnista. De kämpar båda för utbildning, trygghet och ett liv som de kan erkänna som äkta. De brottas båda med sina identiteter och Ifemelus sätt att göra sin röst hörd är att starta en blogg om rasfrågor.

Just insnitten från bloggen i romanen, och detta från en inbiten bloggare, mind you, stör mig faktiskt en smula. Det är texter som snyggt passas in i handlingen men som publiceras i sin helhet och blir för mycket upplysnings/provokationstexter för mig. Jag ser deras sprängkraft med titlar som: Understanding America for the Non-American Black: American Tribalism eller: To my Fellow Non-American Blacks: In America, You Are Black, Baby. Jag kan se att de är välskrivna och ofta mycket ironiska i sina underdrifter och missförstånd men jag kände inte att de riktigt hörde hemma i den här romanen. 

Det är nämligen en underbar roman, berättelsen håller så bra utan att det politiska budskapet skrivs mig på näsan med blogginlägg. Jag förstår ändå den debatt som Adichie vill föra med hjälp av sin bok och den känns som en fortsättning på novellsamlingen Det där som nästan kväver mig. The Thing Around Your Neck är och verkar fortsatt vara hudfärgen. 

Har någon, händelsevis, missat hennes två tidigare romaner En halv gul sol och Lila Hibiscus så länkar jag till mina texter. Missa inte hennes författarskap!




12 kommentarer:

  1. Jag ska absolut läsa den, snart, snart.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, gör det! För mig passade långhelgen bra, den kräver obruten lästid :-)

      Radera
  2. Jag är osäker på om jag kan hänga med nog bra på engelska - får nog vänta till oktober!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Språket var ganska ordrikt och kanske inget för ovana läsare på eng, samtidigt är berättelsen så bra att man gärna vill läsa nu!

      Radera
  3. Den ska jag kolla efter när jag åker till London om några veckor. Och sen blir det Chimamanda Ngozi Adichie för hela slanten i sommar då jag kommer ha henne som tema.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänkte slutföra din utmaning till mig att minst en av mina fem "vuxenböcker" i årets utmaning ska vara en av hennes :-)

      Radera
  4. Åh, vad roligt att boken var bra! Jag väntar nog också till oktober för jag har så mycket annat på engelska som ska läsas först. Jag gillar inte heller när jag blir skriven på näsan. Det kan förstöra de bästa böcker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon gör det med de bästa av intentioner men visst kunde delar av bloggtexterna redigerats eller tagits bort helt. Det går ändå att ha överseende med, resten är briljant!

      Radera
  5. Jag väntar tålmodigt på den svenska översättningen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kommer i höst enligt förlaget :-)

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!