Missförstå mig rätt nu. Visst har jag läst John Hall med behållning men det är i Sophie Elkans noveller som hennes författarskap lyfter! I Fågelperspektiv tar hon sig en noggrann titt på oss människor och samhället som vi formats in i. Lite från ovan, mycket personligt och hennes observationer är så överraskande moderna och aktuella att de skulle kunnat skrivits idag och inte för sisådär 110 år sedan. Samlingen gavs ursprungligen ut 1901 och besår av ett urval av då redan publicerade noveller, urvalet gjordes av Sophie och Selma gemensamt vilket avhandlas i ett antal brev skrivna under året.
Självklart sätter sig några av de tydligt självbiografiska novellerna lite extra i minnet. I Juldagar får jag möta den förtvivlade unga kvinnan som under julaftons kväll vakar över sin sjuke man med en katolsk nunna som enda sällskap och i Ensam får jag möta kvinnan som irriterar sig på det lilla barnets lek i våningen ovanför. Det är en så vemodig berättelse och i Ying Toijer-Nilssons förord till samlingen kan jag läsa att det var just den novellen som en gång fick Selma Lagerlöf ta kontakt med Sophie Elkan.
Spännande är också hur hon diskuterar kvinnan rätt till arbete och att bestämma själv. I En liten historia utan namn träffar jag en svensk kvinna på ett tåg från Paris på väg till sin svärmor i Bryssel (!) och väl i kupén hör hon hur en svensk man jämför livet för sin fru, som han kallar outvecklad i smak och född för att fostra barn, och fruns syster som utbildat sig och vill leva ett självständigt liv. Vad jag förstått var inte Elkan alldeles imponerad av kvinnosakskvinnorna men visst pläderar hon för möjligheten för kvinnor att vara självständiga och bestämma själva!
Finns där någon bloggis som läst mer om Elkan och feminismen?
jo, verkar som många skrivande kvinnor från den tiden tog upp kvinnans ställning.
SvaraRaderaJa men jag vet inte om Elkan tog en aktiv ställning? Vet du?
RaderaElkan nämns inte ens i Kvinnliga författare av Roxman
SvaraRaderaKonstigt?
Radera