gittan och fårskallarna

På torsdag ska eleverna åka till simhallen för träna på att bli vattenvana, några barn simmar och dyker som sälar och andra har besvärligare att umgås med vatten. Som ledtråd till våra resor så läste vi Gittan och fårskallarna högt för eleverna och de gissade mycket snart vad som var på gång. Jag kan inte annat än smälta när jag hör eleverna småfnissa i bänkarna och ser de fantastiska bilderna. Hur det än är med vad jag tycker om att skolan ska ta mängder av undervisningstid för att vänja barnen vid vatten så kan man ju inte sticka huvudet i sanden. Att vara van vid vatten kan rädda liv, om det sedan ska vara skolans ansvar eller ej diskuterar jag inte här och nu. Gittan är en klok flicka som visar fårskallarna som ligger utslagna på sin ö och försmäktar i värmen med sina tjocka pälsar att det finns ett alternativ, när citronläsken och de använda plåsterna tagit slut där man bor måste man vara modig. Man kan plumsa i, ta sig vidare mot nya platser, där det måhända kan finnas högar av använda plåster. Eller ett iallafall. Underbar text, underbara bilder, underbara Gittan.