Flickvännen går instängd runt i det perfekt skötta huset, hon tränar sin kropp och väljer kläder med omsorg, hon lägger en omsorgsfull makeup och bjuder sina vänner på kokain och bubbel. Och så väntar hon. En klaustrofobisk och otäck känsla trycker läsaren in i det på ytan lyckade livet där lyxen visar sig betalats av yrkeskriminalitet och där Karin förtvivlat försöker övertyga sig själv och de andra flickvännerna att hon trivs. Den glättade fasaden där det handlar om att vara åtråvärd, att bli omhändertagen blir ett fängelse som känns altmer kvävande.
Karolina Ramqvist har med sin roman Flickvännen skrivit ett kvinnoporträtt som jag blev så upprörd över att läsa, det är långt från damtidningarna glamorösa hemma-hos-reportage. Karin har utplånat sig själv och lever för att behaga och berättelsen går inte att släppa, jag vill ju tro att hon tar tag i sitt liv, gör något mer än bara väntar! Jag får följa flickvännen under ett par dagar och inte mer. Jag hoppas under hela läsningen att hon ska våga bryta sig ut ur sin vackra yta och skapar sig ett eget liv. Om det vet vi inget, men jag vet att det här var riktigt bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!