Som med många noveller så vill jag inte skriva mer om handlingen, det skulle förta läsandet men jag måste skriva om Khemiris förmåga att bjuda in mig i en människas inre. Precis som i Jag ringer mina bröder så är den här historien en monolog, jag får möta den unge mannen och följa med in i hans värld. Jag som lyssnar förstår ganska snart att hans värld och omvärlden inte riktigt är överens om vad som är verklighet och det är snyggt gjort. Fängslande och trovärdigt berättat, men jag hade gärna hoppat över slutet. Ibland vill jag bara inte veta hur det var egentligen, ibland vill jag stanna kvar i ovissheten. Ibland önskar jag mig öppna slut.
- en novellvåg i bokbloggarhavet -
Den här novellen och Jag ringer mina bröder funkar prima att läsa efter varandra och är de verk av Jonas som jag har haft lättast att läsa. Jag var tvungen att lyssna på Ett öga rött för språkpolisen i mig klarade inte av språket i skrift.
SvaraRaderaJust det, det kan jag tänka att de passar bra ihop. Jag har ännu inte läst Khemiri, kankse passar han bäst att lyssna till?
RaderaDet är hans skådespelarbror som gör inläsningen av alla Jonas böcker och han är suverän. Kan varmt rekommendera lyssning!
RaderaJa, jag har lyssnat till allt jag läst hittills. I jag ringer mina bröder var uppl
RaderaSinnen fenomenal.
Uppläsningen ska det vara!
Radera