Man glömmer ingenting. Även om man anstränger sig för det motsatta: det förflutna lever i oss. En oformlig klump dold i det allra djupaste inom oss, som man skulle kunna tro hade somnat, men som vaknar...
Den här korta och mycket starka romanen om en kärlek som blev omöjlig rymmer en berättelse som få kan värja sig mot. Mer om handlingen vill jag inte skriva för det vore att beröva läsare som kommer den fina läsupplevelsen. Jag hoppas den når fram till många, många. Där finns kärleken, förlusten och slutligen döden och trots allt också hoppet. Geneviève säger sittande i den doftande försommarnatten:
- Den betyder ingenting, tiden, eller hur? Ibland är evigheten här...
Ibland är evigheten här, eller i en roman. Underbart! Andra som läst och skrivit om Laurence Tardieus fina roman är Fiktiviteter och Fru E.
Ja, en riktig pärla, ser framemot flera...
SvaraRaderaFörlaget berättar att det kommer fler!
RaderaVi såg Mina eftermiddagar med Margueritte och tyckte väldigt mycket om filmen, ska bli kul att läsa den...
SvaraRaderaFilmen ska jag absolut se. Tack för tipset!
RaderaÅh, det låter som en perfekt Linda-bok.
SvaraRaderaJapp, absolut!
Radera