en bön för de stulna - först ut på resan jorden runt

Jennifer Clements reportageliknande roman En bön för de stulna är grym läsning. Grymt intressant och grymt upprörande. Clement har intervjuat ett stort antal unga flickor och kvinnor i Mexico och sedan gett röst åt deras värld, en värld där stadsjeeparna väller in i byarna. En värld där knarkkartellernas män rövar med sig unga och vackra flickor och det enda sättet att klara sig är att gömma sig eller vara ful. De intervjuades berättelser har hon sedan byggt sin roman på.

Troligen är det alla dessa intervjuer som gör att den här romanen känns så äkta, så sann. Ladydi heter den unga flickan som är bokens huvudperson. Hon bor med sin mamma i en bergsby utanför Acapulco och livet i den rika turistorten ställs i konstrast mot den strävsamma vardagen i byn. I byn finns där nästan inga män, de har flyttat för att hitta arbete eller försvunnit i hanteringen av knarket som är regionens stora handelsvara. Ladydi tar sig från byn för att söka framtiden i stan men livet där blir inte så som hon tänkt sig.

En bön för de stulna ingår som en av böckerna i Lyrans utmaning Jorden runt och jag är glad över att jag fick en påminnelse om den här boken som jag tänkte läsa när den kom men som blev lite bortglömd. Dottern har också sagt att det är en bok för mig och det är verkligen sant. Problemet är att när jag läser sådana här skildringar över hur flickor och kvinnor behandlas så tar jag så illa vid mig. Jag blir närmast fysiskt sjuk. Samtidigt så är jag evigt tacksam att människor vågar ta sig an de här svåra och riskfyllda ämnena. Jenny Nordbergs bok om De förklädda flickorna i Kabul är en annan text som gjorde mig lika upprörd. De är båda kvinnor som drivas av att berätta om något och deras texter går inte att värja sig för. I den här korta, men intressanta intervjun, berättar Jennifer Clement hur hennes arbete i mexikanska PEN har påverkat henne och hennes skrivande. Modig kvinna!