Grattis till Johannes Anyuru som idag mottog PO Enquist s pris. I samtal med Ida Linde så funderar de tillsammans på om skrivandet börjar med en fråga eller är svar på en fråga.
Skrivandet är kanske inte så mycket ett svar på en fråga utan sökandet av efter hur frågan ska ställas. Är de tidigare böckerna mer vända mot det förflutna och den nya mer mot framtiden? Vad har förändrats? Kanske är det att Johannes blivit pappa.
Hans tidigare böcker har varit mer inåtvända mot honom själv. I den senaste boken valde han att ta rollen som muslimsk europe och han vände sig mer mot världen. Boken är mindre själbiografisk och mer som en samhällsmedborgare som är en del av. Han står inte längre utanför, som ung som kom från utanförskap så hade han en rebellroll och det är det inte enkelt att bli en av de som hör till. Att anamma rollen att vara del av etablissamenget är som en förvandling och det är att ta ansvar på ett nytt sätt. Den europeiska drömmen också när den är öppen och tolerant är att alla ska bli likadana. Det är en omöjlighet.
När man får barn blir framtiden så akut. Det lilla jag kan bygga med mina böcker är bra, en värld där det man kan leva tillsammas och där skillnaddr får finnas.
Mina barn måste kunna leva med dina barn.
Anyuru på Hisingen på måndag.
SvaraRadera