Sthlm Lit: en alldeles särskild kärlek

På tåget till och från Stockholm så läste jag den fascinerade romanen En alldeles särskild kärlek och det var sedan förunderligt att höra Johanna Adorján berätta om den i samtal med Kjell Westö på Stockholm Literaure. Samtalet handlade en hel del om hur man ska kunna skildra historiska händelser och särskilt då familjehistoria på ett sätt som är både respektfullt och ärligt. I sin roman om sina farföräldrar går Johanna Adorján släktingarna tätt in på livet och berättar om det där som man kanske inte annars pratar om. Farmoderns standardsvar på frågor om sitt och farfaderns liv i koncentrationsläger var "Let's talk about something nice" och nu så berättar sondottern om just det och dessutom om farföräldrarnas gemensamma självmord som skedde när Johanna var i tjugoårsåldern. Som ungerska judar från övre medelklass så var de mycket intresserade av klassisk musik och det finns ett soundtrack till boken som avslutas med Wagner. Ouvertyren, där det gifta paret väljer att ta sitt liv, ackompanjeras av dramatisk opera. Johannas roman är fiktion som på vissa sätt ligger mycket nära de verkliga händelserna och det gjorde den mycket gripande. Att få följa det gamla parets förberedelser inför självmordet, hur de lämnar bort sin hund, städar ur sitt kylskåp och klär sig för döden. De tilltalar varandra med ni och trots att det finns en stor kärlek mellan dem så finnas där också en distans. Jag kan varmt rekommendera den här gripande romanen som i sina detaljer skapar en nyanserad bild av En alldeles särskild kärlek.