tisdag 17 september 2013

Gillian Flynns kriminalhistorier är osedvanligt otäcka - Gone Girl


Gone Girl är en osedvanligt otäck historia. Nu har jag skrivit det både i rubriken och som första mening här i inlägget så att ingen ska kunna missa det faktum att Gillian Flynn skriver osedvanligt otäckt. Inget för fegisar alltså!

Jag vill egentligen inte skriva något alls om handlingen eftersom det här är en bok som ska upplevas men en liten hint jag ändå ge. Jag får läsa omväxlande Nick och Amys berättelse och alltsammans börjar med att Amy är försvunnen. Nick kommer hem och vardagsrummet är upp och ned, i köket finns blodspår och snart är polisutredningen i full gång.

Det här en smart och snillrikt konstruerad historia och det som Flynn gör så skickligt är att hon manipulerar mig att skifta sympatier, hon beskriver maktspelet mellan människor och ifrågasätter det lyckliga, lyckade livet. Miljön, vid Mississippiflodens strand, känns klockren. Som en äventyrare har charmige Nick rest till New York och när lågkonjunkturen slår till är det hemåt han styr kosan. Välbärgade Amy befinner sig i en omgivning långt från Long Island. Tradition och traditionella värden, äktenskapets helgd och hur människor reagerar när ett brott begås, massmedia och skrivande som skapar identiteter - det är en del av innehållet. Och en rejäl dos psykopati. Läskigt när det normala skruvas till onormalt, när det vardagliga plötsligt är en katt och råttalek.

Kika gärna in hos Fiktiviteter, hon och Enligt O samläste i vintras och deras samtal om den här kusliga kriminalaren tillför ännu en dimension. Vill man läsa mer Flynn så kan jag rekommendera Mörka Platser.

12 kommentarer:

  1. Jag läser Gone girl nu men tycker den är rätt händelselös än så länge.. men har hört den blir mycket bättre!

    SvaraRadera
  2. Jag måste verkligen läsa denna känner jag, jag är mycket för otäckt nämligen! :)

    SvaraRadera
  3. Jag verkar vara en av få som inte alls gillade den här boken.

    Faktum är att jag var så besviken på boken att jag gick omkring med en tomhetskänsla i kroppen i flera dagar efter att jag hade läst ut den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men, då undrar jag ju vad det var som du inte gillade?

      Radera
    2. Under sista tredjedelen sa jag högt till mig själv ungefär tusen gånger att det får inte sluta som jag tror att det kommer att göra, och så gjorde det det, och den besvikelsen går inte att beskriva i ord ...

      Radera
    3. Jo, jag trodde länge på en vändning. Det var sorgesamt slutet.

      Radera
  4. Visst är det läskigt att man som läsare byter sida?! Jag tycker nog ändå bäst om Sharp objects och tror att den ska komma i nyöversättning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sharp Objects har jag kvar att läsa, det får bli vinterläsning :-)

      Radera
  5. Hon är skicklig men jag tyckte minst om den här av hennes tre. I början tyckte jag faktiskt den var seg...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tyckte nog att den var ganska läskig direkt. Man vet ju att ngt är fel ganska snart och man bara väntar på vad som ska hända...

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!