Utan att bli allt för schablonartad i min text så finns där en osäkerhetskänsla rakt igenom alla tre novellerna, man vet absolut inte vad som ska hända: oförutsägbarhet och irrationalitet råder och männiksorna är svåra att förstå sig på. Med några få ord och knappa miljöbeskrivningar skissar Ogawa handlingar där känslorna är närvarande och samtidigt avtrubbade, avskärmade. Jag läste med olust och skräckblandad förtjusning. I titelnovellen The Diving Pool strövade tankarna på Bill Violas suggestiva videoinstallationer som jag såg för några år sedan på akvarellmuseet. Känslan är densamma. Otäck.
En gåtull vänskap (som jag skrev om här) är den enda boken som hittills översatts till svenska av Ogawas stora produktion. Det förvånar mig att inte någon av de svenska förlagen satsat på det här genuint spännande författarskapet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!