allez les bleus!

Så blir det då dagen för finalen och jag kan förstås inte göra annat än att hålla på hemmanationen. jag har pepprat både blogg, FB och Instagram med fotbollsinlägg de senaste veckorna så jag ska helt enkelt fatta mig kort. Heja Frankrike! (Och skulle ni vilja läsa en bra fransk bok under tiden ni väntar på matchen så kan ni i princip välja valfri titel utgiven av Sekwa. Jag har skrivit om många, många här på bloggen och ångrar ibland att jag inte har taggat alla inlägg med land, det hade förenklat länkning helt klart. Hoppar över det just idag. Klicka er till förlaget istället, de är fenomenala på franskt!)

Kör en repris på en klassiker istället. Text från 2013:

Bonjour Tristesse, goddag vemod, sorg och ruelse. Äntligen har jag fått tummen ur att läsa den här tunna franska klassikern och jag undrar varför det tagit så lång tid? Det här var ju en fantastisk läsning, på 100 sidor prick får jag lyssna till Cécile som berättar om den där sommaren när hon var 17. Hon har just kuggat sin kurs på Sorbonne och sommaren skall tillbringas tillsammans med fadern och faderns älskarinna Elsa i ett hus på Rivieran. Två månader av lättjefullt liv ligger framför dem när faderns väninna Anne dyker upp från Paris, spelets regler förändras i ett slag, maktbalansen skiftas och Cécile är inte längre sin fars lekkamrat utan dotter. Mer om bokens handling hittar man på wikipedia   där jag också kan läsa att den filmats redan 1958. Jag kan tänka mig att moralen och bristen på moral kan ha upprört en del i femtiotalets Frankrike, min engelska upplaga marknadsförs med att den är den ocensurerade versionen... Vad som kan ha varit så utmanande att det måst censureras undrar man ju när man läser den nu? Jovisst kan jag gissa men just det där att läsa en roman och försöka läsa utifrån sin tid, sin kultur och sina sociala konventioner är mycket spännande! 

Jag kan alltså inte annat än att totalkapitulera för den här kortromanen, den är så välskriven och så tät i sitt språk att närmast varje rad kan plockas ut och användas som citat (dessvärre läste jag den på engelska och det känns konstigt att använda dem i en svensk text om en fransk bok...).  Francoise Sagan blev med sin debutroman, som kom när hon själv var 18 år gammal 1954, en megakändis och levde att liv med vackra kläder, alkohol och snabba bilar och på omslaget kallas hon en fransk F.Scott Fitzgerald. Inte utan att där finns många beröringspunkter mellan The Great Gatsby och Bonjour Tristesse, undra om Sagan hade läst Fitzgeralds roman? 

Oavsett vilket. Lägg ett par timmar på en underbar fransk klassiker redan idag! Lundströms bokradio bokcirklade i våras, avsnitten finns kvar på webben för den som har lust att lyssna ikapp.