ugglan dödar bara om natten - norsk krimi när det är som bäst

Ugglan dödar bara om natten är del två i serien där poliskommissarie Holger Munch och utredare Mia Krüger tar sig an ännu ett mordfall. En ung flicka har mördats och hittas i skogen på en bädd av ugglefjädrar, runt henne står ljus som formar ett pentagram. Hon är mager som en sticka och i magen finner de bara pellets, det liknar någon typ av ritual men inget liknande har någonsin hänt i Norge. Med kreativt polisarbete och ledtrådar från den ljusskygga delen av internet så närmar de sig långsamt lösningen på gåtan.

Samtidigt så har både Holger och Mia fortsatta personliga problem. Mia mår dåligt och använder både tabletter och alkohol för att döva sin ångest. Holger å sin sida känner sig ensam. Han är 55 och börjar fundera på om relationen med den f d hustrun skulle kunna gå att reparera, han vill så gärna ha en riktig familj. Dessutom genomgår dottern Miriam en livskris, hon har i hemlighet träffat en man som hon blir förälskad i. Han är ung och har ett spännande liv som hon saknar i sitt välordnade hemmafruliv. Kanske kan ett nytt förhållande väcka glöden från hennes ungdom?

Flera livskriser i en och samma berättelse alltså och det är en av boken styrkor - och svagheter. Samtidigt som karaktärerna visar sina mänskliga sidor och man lär känna dem väl så blir det ibland lite väl mycket och i den här boken tycker jag att det till viss del skymmer brottet och de intressanta psykologiska drivkrafter som finns att skildra och upptäcka i det. Randanmärkning dock, det här är en spännande och välskriven kriminalroman som passar om man t ex gillar Jussi Adler Olsen eller Hjort/Rosenfeldts böcker. Jag kommer definitivt läsa nästa del i serien också!