åkern är världen - en sjuttio år gammal roman som är hyperaktuell

Den som sår den goda säden är Människosonen. Åkern är världen. Den goda säden, det är rikets barn, men ogräset är ondskans barn. Matt: 13:37-38

Åkern är världen är Dola de Jongs roman från 1946 som föredömligt har kommit i nyutgivning i år hos Nilssons förlag. Sällan har jag läst en så gripande roman om flykt och utsatthet som berättelsen om det judiska, nederländska paret Aart och Lies och den grupp av barn som de tar med sig på färden från förföljelse i Europa till en fristad i norra Afrika. Aart har en idé om att han skall köra sin enkla husbil till Marocko, där skall han kunna tjäna ihop pengar för att ta sig och sin lilla familj till USA. På väg mot Marocko tar de sig an de föräldralösa barn som de möter och när de kommer fram bygger de sig ett enkelt läger. Barnen arbetar hårt för att den lilla jordlott som Aart arrenderat skall kunna leverera de grönsaker de behöver för att överleva. Araberna i byn tittar förundrat på, de vet att den magra jorden är näst intill värdelös och hettan är brutal. Lies och barnen i olika åldrar är alla solidariska mot Aarts dröm och inte förrän han blir oskyldigt arresterad bestämmer sig den äldste av ungdomarna i gruppen att en förändring måste ske. Han ordnar ett jobb och en ny bostad och kanske, kanske kan den lilla skaran få ett värdigare liv? 

Det är en brutalt ärlig skildring av flyktinglivet som De Jong levererar. Hon har själv upplevt en flykt från Nederländerna till USA via Marocko och alla de smutsiga detaljerna både bokstavligt och bildligt kryper under skinnet på mig som läser. Flickebarnet som i det närmaste säljer sig till en äldre man för att få äta sig mätt, den lille femåringen som stjäl i basaren för att familjen skall få en makrillkonserv till middag, blöjhinken som har en svärm flugor runt sig och hettan under det plåttak som är det enda som skyddar, ett hundbett som leder till amputation. Så utsatta och så utmattade är människorna att de snart inte längre orkar drömma om något annat än att äta ett mål mat, slippa frysa och kunna ta på något så lyxigt som underkläder. 

Någonstans längs med läsningen så önskar, och hoppas jag, att bibelversen som titeln är hämtad från påminner oss om att det är människans lott att inte bara så utan också förvalta sådden, att se till att Människosonen är du och jag. Det är vi.