lördag 22 januari 2011
människohamn
Det är få böcker som jag inte läser klart men Människohamn av John Ajvide Lindqvist var en sådan. Jag började läsa, förundrades över det vackra språket och de kusliga miljöerna och redan första natten drömde jag förfärliga mardrömmar. Glassgubbar, mopeder, flickor och grönt sjögräs vajade i en salig röra. Ytterligare läsning ledde till ännu värre mardrömmar - jag vaknande genomsvettig och hysterisk. Då var det bra. Slutläst. Dottern har just läst Lilla Stjärna och menar att den är sååååå bra. Nej. Slutläst. Det får bli en annan gång eller typ aldrig. Inte ens Låt den rätte komma in, absolut inte som film. Basta. Fortfarande slår det mig, oftast när jag befinner mig på havet, att hjärtat börjar slå, kallsvetten börjar rinna och tankarna börjar fara; undrar hur det ser ut där i människornas hamn?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
kan verkligen hålla med om att människohamn var läskig. fick stanna upp flera gånger och tänka att det bara var bok, fiktion och inte på riktigt.
SvaraRaderaäven om du inte läst ut boken, antar jag att den får ganska bra betyg av dig? det är inte alla historier som berör så mycket att en kan säga aldrig mer, för läskigt ;)!
Jo, det skulla man ju kunna säga att lägga den ifrån sig är ett gott betyg just när man ska läsa skräck...
SvaraRadera